Vad är humanism tanke om religion

Humanism (från italienskaumanista → umano, "mänsklig", jämför latinhumanus, "mänsklig") existerar ett idéströmning – vanligen andlig alternativt kulturell – såsom utgår ifrån ett livsåskådning vilket bygger vid den enskilda människans värde samt bildningens vikt.

Humanismen kunna även förknippas tillsammans med dem akademiska ämnen liksom ingår inom humaniora.

inom likhet tillsammans andra ismer äger termen ett vag innebörd. termen myntades från Friedrich Immanuel Niethammer, dock förekom inom andra grammatiska former redan beneath den romerska antiken. Strömningen brukar räknas äga uppstått beneath renässansen. i enlighet med Jacob Burckhardts klassiska distinktion inom Die tradition der Renaissance in Italien () plats humanismen den lärda sidan från renässansen.

detta kulturarv likt renässansen medförde äger sedan gått beneath den benämningen.

Traditionellt delas humanismen in inom tre perioder: den egentliga humanismen, nyhumanismen samt den moderna humanismen. en annat indelningssätt existerar för att skilja mellan sekulär samt religiös humanism. Den sekulära humanismen vänder sig emot religiösa samt metafysiska förklaringsmodeller från verkligheten, medan den religiösa accepterar övernaturliga företeelser samt skeenden inom världsbilden.

Humanismens rötter

[redigera | redigera wikitext]

Ordet "humanism" kommer ifrån latin, humanitas. en motsvarande mening saknades inom den klassiska grekiskan. inledande gången "humanitas" finns inom källorna, existerar beneath stoicismen samt kretsen runt den romerska fältherren Scipio. Stoicismen präglades från deras slutsats för att människor existerar naturligt jämlika samt dem proklamerade en allmänt människovärde.

Slutsatsen byggde vid idén angående för att detta finns enstaka moralisk objektiv världsordning såsom står inom relation mot människans samvete; dessa idéer finns emellertid redan inom den äldsta litteraturen.

Med en idéhistoriskt betraktelsesätt äger humanismen vidare ett avgörande källa inom Augustinus' () De civitate Dei vilket fick mot resultat för att samt människovärdet höjdes, samt konflikt samt mord fördömdes allmänt vilket något ont.

Sekulär humanism är en livsåskådning som inte är en religion

Även Summa Theologiæ samt dess författare, Thomas från Aquino, äger spelat ett nödvändig roll inom strömningens idévärld. inom den boken går Thomas inom viss polemik mot kyrkliga auktoriteter såsom mot modell Gregorius den store, samt kritiserar synen vid detta "aktiva livet" (livet tillsammans med medmänniskor) samt dess egenskap från led inom släktföljdens ordning dock liksom idkas inom längden från vissa lämpade personer, samt detta "kontemplativa livet" (livet ägnat åt Gud) likt existerar kontrollerad från förnuftet vilket i enlighet med Thomas existerar högre än handlingen.

inom vissa situationer erkänner dock Thomas för att detta aktiva existensen går före detta kontemplativa.

Under konciliet inom Ferrara-Florens kom flera kyrkliga män inom förbindelse tillsammans grekisk litteratur, vilket blev upptakten mot detta nyfikenhet till antiken samt platonismen, mot skillnad ifrån skolastikensaristotelism, vilket utmynnade inom strömningen. Somliga menar därför för att humanismen besitter sina rötter inom Bysans. andra menar för att renässansens manifest författades från italienaren Giovanni Pico della Mirandola, samt för att humanismen likt enstaka sektion alternativt resultat från den epoken främst utgick ifrån Florens, varför Florens brukar anses existera dess ursprung.

Den allra första humanismen

[redigera | redigera wikitext]

De allra första humanisterna använde beteckningen humanist till pedagog liksom undervisade inom därför kallade humanitatis, detta önskar yttra ämnena retorik, grammatik samt antikens litteratur samt värden. Den såsom myntat detta uttrycket synes äga varit kanslern inom Florens, historikern Leonardo Bruni.

Humanism (från italienska umanista → umano, "mänsklig", jämför latin humanus, "mänsklig") är en idéströmning – vanligen andlig eller kulturell – som utgår från en livsåskådning som bygger på den enskilda människans värde och bildningens vikt

Relationen mellan renässansen samt humanismen bottnar ej enbart inom för att deras uppkomsttider sammanträffar. "Återuppväckandet" inom humanismen utgick ifrån nytolkningar från texter ifrån dem antika Rom samt Grekland. Framför allt fanns Seneca, Cicero samt Plutarkos populära. Genom för att ge massiv vikt åt konsten samt sinnena fick man ett många speciell inriktning jämfört tillsammans dem tidigare rådande medeltida synsätten, vilket värderade ödmjukhet, introspektion samt passivitet.

Skönheten ansågs för tillfället företräda enstaka djup inre moralisk godhet samt utgöra enstaka viktig aspekt från sökandet efter Gud. Detta ledde även mot för att konsten blomstrade. var spelade Leonardo da Vinci ett avgörande roll genom för att han kombinerade konsten tillsammans med undersökningar från människan samt andra naturvetenskapliga företeelser.

Med humanismen började dem kristna värderingarna samt auktoritära rättesnörena ifrågasättas. Människan sågs ej längre enbart såsom ett sektion från Guds verk utan erkändes en eget värde. Detta ifrågasättande plats primär till humanismen. vilket en led inom detta började filosofer samt författare beneath talet samt senare för att försöka för att definiera människans natur, dels såsom allmän varelse, dels likt unik individ tillsammans skillnader skapade från naturen.

därför uppstod den diskussion ifall naturrätten såsom sålunda småningom skulle utmynna inom den moderna demokratisynen samt folkrätten. Kyrkan ägde redan formulerat ett naturrätt, dock den skärskådades, debatterades samt omformulerades.

Den humanistiska moralen bedömer olika handlingar utifrån den effekt handlingen får för andra människor

En från humanismens förgrundsgestalter, professorn Pierre dem la Ramée, kämpade på grund av för att människor skulle ges riktig för att själva analysera dem klassiska källorna. Lorenzo Valla lade grunden på grund av den källkritiska metoden samt Petrarca ägde en århundrade dessförinnan varit ett föregångare genom för att notera profana dikter vid folkspråket.

Innan dess ägde poet författat sitt eposDivina Commedia, likt existerar ett profan rapport från existensen efter döden, även denna vid folkspråk dock genomgående tillsammans med flera hänvisningar mot den klassiska samt kristna litteraturen. detta fanns alltså både ett strävan för att studera dem klassiska verken vid originalspråken grekiska, hebreiska samt klassisk latin samt för att nyttja folkspråken inom nya litterära samt akademiska verk.

Detta ägde enstaka parallell inom dem något tidigare riddarromanerna. Humanisterna framträder dock liksom personer inom sina verk, medan medeltidens skalder ofta existerar anonyma samt skriver inom tredjeplats individ. Viktigt fanns även fokusen vid uppfostran, var särskilt Petro Paolo plats viktig tillsammans sin Om ädla seder, var denne fäster vikt nära förebilder, den tidiga barndomen samt koncentrerade studier.^{[källa&#;behövs][förtydliga]}

Trots för att humanismen ägde sin utgångspunkt inom människan samt för att detta fanns ett trend mot folklighet, kom den för att begränsas mot enstaka bildad elit inom städerna.

Humanisterna tog avstånd ifrån flera folkliga företeelser, mot modell folkliga uppror likt plats vanliga, samt även folklig religiositet vilket uppkommit genom ett blandning från germansk hedendom samt kristna riter samt tog sig formulering inom vallfärder, tron vid heliga källor samt bilder, samt lokalhelgon. flera påvar plats humanister, dock inom land i västeuropa samt Spanien plats detta främst kungahusen såsom stod till strömningens finansiering.

Den tidiga humanismens olika riktningar

[redigera | redigera wikitext]

Den möjligen störste humanistiska tänkaren beneath dess inledande period fanns Erasmus från Rotterdam (), vilket inom samt tillsammans med för att denne grundade den moderna klassiska filologin även fortsatte existera avgörande efter sin livstid.

Hans text "Om den fria viljan" fanns en angrepp vid Luther vari denne försvarade den fria viljan samt människans inneboende godhet. Luther kontrade tillsammans med enstaka motskrift, "Om den trälbundna viljan". Denna motsättning avspeglar ett djupare sådan: detta förekommer olika uppfattningar ifall Luther samt reformationen plats enstaka sektion från den humanistiska strömningen alternativt ej vid bas från människosynen.

Rättegången mot Galileo Galilei innebar enstaka ytterligare kris på grund av renässansens humanism, på grund av den tvingade människorna för att välja vilket liksom ytterst skulle äga högst auktoritet, dem egna iakttagelserna samt vetenskapen alternativt dem religiösa dogmerna samt Bibelns ord.(^{[källa&#;behövs]}. Den geocentriska modellen härleds inledningsvis samt främst mot Ptolemaios samt Aristoteles ej ifrån bibeln.(en:Geocentric_model) Däremot antog den dåtida kyrkan den samtida vetenskapliga uppfattningen angående geocentrism såsom sin personlig uppfattning.) Därmed drevs motsättningen mellan humanismen samt kristendomen mot sin spets: ett sektion centrala element från humanismen, vilket härrörde ifrån skepticismen, motsatte sig kyrkan.

(^{[källa&#;behövs]}ange källa då man verkligen är kapabel ifrågasätta ifall denna sista fras existerar ett rätt medvetande från historien)

Erasmus från Rotterdam talade även angående vikten från bildning på grund av unga damer, samt plats inom flera avseenden ett förespråkare från fostran inom Quintilianus efterföljd, liksom såg miljöns innebörd på grund av individen: "Ingenting sitter fastare än detta likt man inpräglar inom den oerfarna själen".

han skrev vanligen dialoger (jämför Platon) från vilka några fanns därför kritiska mot maktmissbruk från kyrkan, för att dem betraktas liksom propaganda.

Ett verk liksom utövade effekt vid den senare skeptiska humanismen samt även den litterära estetiken plats Michel dem MontaignesEssais. inom denna text studera han människor vilket sådana, ej likt skapade mot Guds avbild.

dem Montaigne fanns även han enstaka varm förkämpe på grund av pedagogiken. inom numeriskt värde essäer, Om pedantismen och ifall uppfostran, skriver denne för att målet på grund av utbildningen existerar personlighetens odlande, omdömets tillväxt samt karaktärens bildning. denne plats därför emot auktoritetstro.

Den tyska humanismen tog sig något andra vägar, samt studerade mot modell ondskans uppkomst.

Humanismen är en antiauktoritär filosofi som betonar behovet av förnuft och frihet och ett nödvändigt behov av empati för andra människor när vi grundar våra egna värderingar

Goethe sysselsatte sig tillsammans med Faustlegenden beneath större delen från sitt liv. faust inom Goethes diktning existerar vetgirig samt världsfrånvänd; han nöjer sig ej tillsammans vilket Gud besitter givit honom utan längtar efter något såsom bör ge existensen enstaka fras, vilket blir hans fall mot ondskan. Detta fall existerar dock ej oåterkalleligt samt ondskan ej statisk, samt människan varken alltigenom ond alternativt från naturen god.

för att titta människan vilket enstaka sektion från ett process var denna kunna välja detta onda alternativt goda, präglar även Herders tänkesätt, såsom menade för att utvecklingen går mot moralisk förbättring.

Vad vilket kännetecknade den tyska humanismen plats för att den ej självklart, vilket den florentinska, kunde vinna terräng genom patriotism.

Undantag fanns dock, likt Jakob Wimpheling såsom inledde den tyska historieskrivningen.

Organiserad religion har orsakat djupa klyftor mellan människor, grupper och stater

Den tyska humanismen tog sig även andra vägar genom för att den ej inom lika upphöjd grad blev enstaka estetisk strömning, utan ett vetenskaplig, centrerad mot universiteten.

Nyhumanismen

[redigera | redigera wikitext]

Var gränsen mellan den tyska renässanshumanismen samt nyhumanismen bör placeras existerar ej helt självklart.

Nyhumanismen, ibland hopslagen tillsammans nyklassicismen, utmärks genom sitt större fokus vid filologin, arkeologin samt antiksvärmeri, fastän tiden är kapabel sammanfalla tillsammans den föregående humanismen.

Centrala personer på grund av denna riktning existerar Johann Joachim Winckelmann () tillsammans dennes utflykt mot Italien samt utgrävningarna från Pompeji, källkritikensLeopold von Rancke () samt Karl Lachmann ().

Nyhumanismen existerar ej ateistisk, utan innebär för att staten, såsom då vanligen legitimerade sig vid religiösa grundläggande principer eller fundament, ej självklart sågs såsom Guds ordning, utan för att naturrätten plats överställd dess krav. Gemensamt tillsammans med renässansens idévärld existerar för att sätta människan inom centrum samt utföra individen mot verklighetens utgångspunkt.

Individualismen räknas vilket frukten från denna strömning, samt därför även vissa akademiska discipliner, bland andra pedagogik, psykologi, språkstudier, vilka tidigare ingått såsom delämnen inom Septem artes liberales.

Alla religioner är livsåskådningar, men alla livsåskådningar är inte religioner

Den humanistiska individualismen innebär för att människan visserligen existerar enstaka sektion från sitt kontext, dock ändå fri inom staten samt för att staten finns på grund av den enskilda.

Modern humanism

[redigera | redigera wikitext]

I filosofisk fras existerar humanism en etiskt-estetiskt förhållningssätt grundat vid en människocentrerat förhållningssätt mot existensen samt samhället.

Beroende vid grad från religiositet samt människouppfattning förmå humanismen inom praktiken ta sig många olikartade formulering. Gemensamt på grund av samtliga riktningar existerar enstaka tro vid dem mänskliga rättigheterna samt enstaka allomfattande moral, samt vanligen någon form eller gestalt från naturrätt. Just naturrätten existerar dock ej vital, tvärt angående existerar Sveriges maximalt kände utilitarist Torbjörn Tännsjö enstaka framträdande humanist.

Religion har använts genom tiderna för att motivera meningslösa regler mot njutning, till exempel onani och sex före äktenskapet

Humanism existerar såsom regel en privat alternativt personligt beslut, samt innebär ej nödvändigtvis medlemskap inom någon speciell förening.

Sekulär humanism

[redigera | redigera wikitext]

Sedan upplysningstiden besitter sekulär humanism varit enstaka betydande kvist från humanismen. Den sekulära humanismen utgår ifrån människan.

Den utgår ifrån för att människor – vid gott samt ont – existerar utlämnade mot sig själva samt varandra. Människan anses måsta själva samt tillsammans ta reda vid hur verkligheten fungerar samt hur man bör bygga sig mot varandra. Individen respektive kollektivet betraktas likt ensamt ansvariga på grund av sina respektive öden, samt för att människans handlingar bör utgå ifrån förnuft samt medmänsklighet.

Sekulär humanism bejakar demokrati samt mänsklig tillväxt samt önskar bygga samhället vid självständiga, ansvariga, samarbetande individer. dem menar vidare för att samtliga individer äger korrekt mot största tänkbara frihet sålunda länge detta ej går ut ovan andras rättigheter, inklusive framtida generationer samt mänskligheten såsom totalitet.

Den sekulära humanismen existerar naturalistisk, detta önskar yttra den utgår ifrån för att detta ej finns några övernaturliga väsen alternativt skeenden.

dem menar således för att världen styrs från naturlagar, för att detta ej finns något liv alternativt någon planet bortom den jordliga. Sekulära humanister menar för att världen existerar materiellt utanför människan medvetanden, för att detta existerar möjligt för att erhålla förståelse angående denna planet genom empiriska undersökningar.

Sekulära humanister menar för att legender samt andra övernaturliga berättelser är kapabel ge insikter inom hur detta existerar för att artikel människa, dock för att detta kunna existera felaktigt samt farligt för att betrakta dem såsom bokstavligt sanna.

Den sekulära humanismen besitter inga dogmer, levnadsregler, ritualer alternativt trosbekännelser.^[1]

I landet representeras livsåskådningen från förbundet Humanisterna.

Samtidigt har den låtit sig förenas med vitt skilda religiösa och politiska uppfattningar

Det Nordiska humanistmanifestet ifrån sammanfattar dem nordiska humanistorganisationernas gemensamma värdegrund:

1. Humanism existerar ett sekulär livsåskådning. Den utgår ifrån för att människan existerar enstaka sektion från naturen, född fri samt lika inom värdighet samt rättigheter, försedd tillsammans med förnuft samt samvete.
2. Humanister menar för att detta ej finns någon förutbestämd fras tillsammans med livet. Människan existerar fri mot för att hitta fras samt meningsfullhet inom sina egna liv; genom individuell reflektion, sociala interaktioner samt kulturen likt mänskligheten skapat genom vetenskap, tänkesätt samt konstarterna.
3. Humanister förespråkar rationellt tänkande. bedömande ifrågasättande, informerade resonemang samt vetenskapliga metoder existerar människans bästa verktyg på grund av för att nå pålitlig insikt angående världen.
4. Humanismen uppmanar mot bedömande ifrågasättande från varenda idéer samt åsikter, även sina egna. Människan bör söka efter dem bästa argumenten samt sträva efter för att ändra sig då dem framträda äga fel.

   Yttrandefrihet besitter kritisk innebörd till för att åsikter bör behärska prövas inom öppen debatt.

5. Humanister anser för att demokratin, rättssamhället samt dem mänskliga rättigheterna existerar centrala, rationellt försvarbara värden. Människan existerar sektion från en samhälle samt besitter ansvar till sina medmänniskor samt miljön, både lokalt samt internationellt.

   dem anses måsta säkerställa för att jorden existerar beboelig på grund av framtida generationer.

6. Humanism verkar till lika rättigheter till alla. Humanister försvarar religionsfriheten samt rätten på grund av varenda människor för att välja sin personlig livsåskådning. Staten bör i enlighet med dem existera sekulär samt ej ge någon livsåskådning några speciella privilegier.

Den engelska originaltexten arbetades gemensamt fram från sex nordiska organisationer: Human-Etisk Forbund inom Norge, Humanistisk Samfund inom land, Siðmennt vid Island, dem finska humanisterna inom Suomen Humanistiliitto samt dem finska fritänkarna inom Vapaa-ajattelijain Liitto, samt Humanisterna.

Även den färöiska humanistorganisationen Húmanistafélag Föroya, likt grundades , äger anslutit sig mot manifestet.

I Europa samlas sekulärhumanistiska organisationer inom europeisk Humanist statsförbund (EHF) samt internationellt samlas flera organisationer inom paraplyorganisationen Humanists International (HI). HI förespråkar för att man bör nyttja termen humanism inom stället till begreppet sekulär humanism, tillsammans versalt H ("Humanism").

Man menar för att detta ger enstaka större legitimitet åt sekulär humanism liksom livsåskådning samt fullfölja den mer jämställd tillsammans med religiösa livsåskådningar. Organisationer såsom önskar artikel medlemmar inom HI förväntas ställa sig på baksidan nästa uttalande:

"Humanism existerar ett demokratisk samt moralisk livsåskådning, vilket hävdar för att människor besitter riktig samt skyldighet för att ge fras samt struktur åt sina egna liv.

Den står till uppbyggandet från en mer mänskligt samhälle genom ett etik baserad vid mänskliga samt andra naturliga värden inom ett anda från förnuft samt fritt arbetssökande genom mänskliga förmågor. Den existerar ej teistisk samt den accepterar ej övernaturliga beskrivningar från verkligheten."^[2]

Religiös humanism

[redigera | redigera wikitext]

Även religiösa humanistiska föreningar finns ovan kurera världen.

Exempelvis finns kristen humanism företrädd inom land genom Förbundet kristen humanism.

Transhumanism

[redigera | redigera wikitext]

Transhumanism existerar enstaka skarpsinnig samt vetenskaplig strömning såsom uppstod beneath andra hälften från talet, var man förespråkar för att nya vetenskapliga samt teknologiska framsteg skall användas på grund av för att utveckla människan.

Den brukar definieras likt ett fusion från humanism samt futurism. World Transhumanist Association existerar enstaka internationell organisation såsom grundades från Nick Bostrom samt David Pearce. inom land finns den nationella organisationen Människa Plus.

Kritik mot humanism, samt antihumanism

[redigera | redigera wikitext]

Sedan renässansen äger humanismen varit normen inom dem flesta västerländska civilisationers idévärld, dock ifrån samt tillsammans talet besitter detta framkommit bedömning, vilket bland annat gäller grundsatsen för att människan placerar sig inom centrum inom stället till för att titta sig liksom mot modell ett sektion inom den ekologiska ordningen (se vidare Luc Ferry), vid individualismen likt från kollektivister betraktas likt egoism, samt vid bildningsidealen såsom mot modell eugenikens inhumana konsekvenser påståtts falsifiera.

enstaka från humanismens maximalt framstående kritiker existerar Michel Foucault; han samt hans anhängare menar för att humanismens subjektbegrepp epistemologiskt sett ej är kapabel utgöra fundament till objektiv vetenskap, till detta ger logiskt för att begreppsbildning existerar omöjlig samt medvetande blir ett projicering.

Den marxistiska filosofen Louis Althusser plats uttalat antihumanist, samt menade för att dem värden likt humanisterna förespråkar existerar ett förljugen borgerlig konstruktion.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Huvudsakliga källor

[redigera | redigera wikitext]

• Ahlberg, Alf, Humanismen (Sthlm )
• Bergman, Anders, Humanismens födelse (Sthlm )
• Burckhardt, Jacob, "The Humanists", The Civilization of the Renaissance in Italy
• Kristensson Uggla, Bengt, Slaget angående verkligheten (Sthlm )
• Landquist, John, Pedagogikens historia, (Åttonde upplagan, skogsdunge )
• Vårt kulturarv III-IV, red.

  P. Krarup, H. Holmboe, K. Gierow (Helsingborg )