Vilken är den minsta planeten i solsystemet
Solsystemet
- För solsystem inom allmänhet, titta Solsystem.
Solsystemet existerar detta vardagliga namnet vid vårt planetsystem var bland annat solen, jorden samt månen ingår. detta består från solen samt dem himlakroppar liksom den binder mot sig genom sin gravitation samt besitter sitt ursprung inom ett gravitationell sammanbrott från en gigantiskt gas- samt stoftmoln på grund av 4,5 miljarder kalenderår sedan.
Runt solen kretsar ett rad objekt inom enstaka nästan cirkulär rundel inom ekliptikan. tillsammans undantag ifrån solen finns merparten från solsystemets massa inom dem åtta planeterna, vars omloppsbanor existerar nästan cirkulära. dem fyra mindre inre planeterna existerar Merkurius, venus, jorden samt Mars, vilka kallas stenplaneterna samt maximalt består från berg samt metall.
dem fyra yttre planeterna existerar Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus liksom kallas gasjättarna samt liksom mestadels består från väte samt helium samt existerar många tyngre samt större än stenplaneterna.
Det finns numeriskt värde områden tillsammans med mindre kroppar: asteroidbältet, vilket ligger mellan Mars samt Jupiter, består från mindre kroppar vilket äger vissa likheter tillsammans stenplaneterna då dem mot största delen består från berg samt metall; Kuiperbältet, såsom ligger bortom Neptunus omloppsbana, består huvudsakligen från fruset vätska, ammoniak samt metan.
Inom dessa bälten finns detta speciella objekt: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake samt Eris liksom betecknas dvärgplaneter, då dem existerar tillräckligt stora på grund av äga blivit runda såsom enstaka följd från sin personlig gravitation. vid en avstånd från 0,8–1,6 ljusår ifrån solen antar man för att detta finns vad man kallar Oorts kometmoln liksom tros artikel ursprunget mot dem långperiodiska kometerna.
I solsystemet finns detta grupper från mindre kroppar såsom kometer, centaurer samt damokloider, interplanetärt stoft vilket färdas mellan dessa områden, medan solvinden, en flöde från plasma ifrån solen, skapar enstaka bubbla inom detta interplanetära mediet liksom kallas heliosfären. Detta sträcker sig ut mot mitten från detta enhet vilket kallas scattered disc, en zon inom anslutning mot Kuiperbältet.
Sex från planeterna samt fyra från dvärgplaneterna äger naturliga satelliter alternativt månar inom omloppsbana. fanns samt ett från dem fyra yttre planeterna äger enstaka planetarisk fingerprydnad från damm samt andra partiklar.
Upptäckt samt utforskning
[redigera | redigera wikitext]Under ett massiv sektion från mänsklighetens bakgrund äger, tillsammans med en fåtal undantag, solsystemets existens varit okänd.
ett förekommande perception plats för att jorden nedsänkt stationär inom universums mitt samt plats något helt annat än dem förmodade gudomliga alternativt andliga objekten likt rörde sig ovan sky. mot modell den från indien astronomen Aryabhata samt den grekiska filosofen Aristarchos spekulerade dock inom enstaka heliocentrisk världsbild, detta önskar yttra för att solen fanns inom centrum samt för att jorden rörde sig runt denna.
dock detta fanns talsastronomen Nicolaus Copernicus såsom inledningsvis kunde förbättra enstaka matematisk modell likt förutsade dem olika himlakropparnas rörelser inom solsystemet. beneath talet kunde astronomerna Galileo Galilei, Johannes Kepler samt Isaac Newton gå vidare bygga vid Copernicus modell, vilket efterhand ledde mot ett allmän acceptans från för att jorden rör sig runt solen samt för att dem andra planeterna styrs från identisk fysiska lagar likt styr jorden.
Förbättringar från dem inledande primitiva teleskopen ledde mot enstaka accelererande takt från upptäckter från både större samt mindre himlakroppar inom solsystemet, däribland dem båda planeterna Uranus samt Neptunus samt oräkneliga asteroider. vid senare period besitter förbättrad utrustning givit allt mer detaljerade studier från solsystemets himlakroppar, såsom höjd, dalar samt kratrar samt väderfenomen likt molnbildning samt sandstormar.
Struktur
[redigera | redigera wikitext]Den ledande kroppen inom solsystemet existerar solen, enstaka huvudseriestjärna från spektralklass G2, liksom innehåller 99,86% från solsystemets totala kända massa samt dominerar gravitationellt.[1] Jupiter samt saturnus, dem numeriskt värde största kropparna inom ett väg eller spår runt solen, står tillsammans på grund av ovan 90% från solsystemets återstående massa.
De flesta större objektens banor runt solen ligger nära ekliptikan, detta önskar yttra inom identisk strategi såsom jordens omloppsbana. Planeterna ligger många nära ekliptikan, medan kometer samt objekt inom Kuiperbältet ofta äger avsevärda vinklar mot ekliptikan.[2][3]
Samtliga planeter samt dem flesta övriga objekten inom solsystemet besitter ett väg eller spår runt solen inom identisk riktning såsom solens cirkelrörelse (moturs, sett ifrån ovanför solens nordpol).
detta finns undantag, mot modell Halleys meteorit.
Keplers lagar beskriver olika objekts omloppsbanor runt solen. i enlighet med dessa färdas varenda objekt längs ett ellips tillsammans solen inom ett brännpunkt. Objekt nära solen (med mindre halv storaxel) besitter mindre kalenderår än objekt längre försvunnen. till ett elliptisk omloppsbana varierar avståndet ifrån solen ovan objektets tid.
Den närmaste punkten ifrån solen kallas till perihelium medan punkten längst bort försvunnen kallas aphelium. varenda objekt rör sig vilket snabbast nära sitt perihelium samt såsom långsammast nära sitt aphelium. Planeternas omloppsbanor existerar nästan cirkulära, dock flera kometer, asteroider samt Kuiperbältsobjekt följer många elliptiska banor.
För för att behärska illustrera solsystemet inom identisk foto framträda ofta planeternas banor tillsammans lika avstånd ifrån varandra. inom verkligheten ökar allmänt sett avstånden ju längre ut inom solsystemet man rör sig.
Merkurius är den minsta planeten i solsystemet, bara något större än jordens månemot modell befinner sig venus cirka 0,33&#;AU ifrån Merkurius, medan saturnus befinner sig 4,3&#;AU längre ut än Jupiter samt Neptunus 10,5&#;AU ifrån Uranus.
De flesta planeterna inom solsystemet äger egna struktur tillsammans månar, till jätteplaneterna kunna detta påminna ifall solsystem inom miniatyr. Vissa från månarna existerar nästan lika stora alternativt mot samt tillsammans större än den minsta planeten Merkurius.
dem flesta befinner sig inom enstaka sålunda kallad bunden cirkelrörelse, var en sidan från månen kurera tiden existerar vänd mot planeten. Vår personlig månen existerar en modell vid detta. dem fyra största planeterna besitter även planetariska ringar såsom inom huvudsak består från små finkorniga partiklar såsom rör sig runt planeten.[4]
Terminologi
[redigera | redigera wikitext]Informellt delas solsystemet ibland in inom separata områden.
detta inre solsystemet innefattar dem fyra stenplaneterna samt asteroidbältet samt planeterna var kallas inre planeter. detta yttre solsystemet ligger bortom asteroidbältet, tillsammans dem fyra gasjättarna[5] samt planeterna var kallas yttre planeter. Sedan upptäckten från Kuiperbältet räknas dem yttersta delarna, bortom Neptunus, likt en eget område.[6]
Planeterna delas även in inom numeriskt värde grupper beroende vid hur deras banor ligger inom förhållande mot jordens väg eller spår.
dem numeriskt värde innersta planeterna Merkurius samt venus, vars banor ligger innanför jordens väg eller spår, kallas på grund av undre planeter, medan planeterna ifrån Mars samt utåt kallas övre planeter. Sett ifrån jorden förmå ett undre planet inte någonsin stå inom motstånd mot solen, samt ett övre planet förmå inte någonsin stå inom undre konjunktion.
Jorden existerar varken enstaka undre alternativt ett övre planet utan existerar den planet ifrån vilken oss — inom varenda fall än därför länge – observerar dem andra planeterna. då den dagen eventuellt kommer då människor permanent bor vid någon ytterligare planet än jorden kommer detta sett ifrån den planeten för att bli ett ytterligare uppdelning inom undre samt övre planeter.
Dynamiskt samt fysiskt klassificeras objekt vilket kretsar runt solen i: planeter, dvärgplaneter, småplaneter samt kometer. enstaka planet existerar enstaka himlakropp vilket kretsar kring solen samt såsom besitter tillräcklig massa till äga blivit sfärisk samt äger rensat sin personlig omloppsbana ifrån mindre objekt.
Genom denna definition besitter solsystemet åtta kända planeter: Merkurius, venus, jorden, Mars, Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus. Pluto når ej upp mot denna definition då den ej besitter rensat detta omgivande Kuiperbältet ifrån andra mindre himlakroppar.[7] ett dvärgplanet existerar enstaka himlakropp inom omloppsbana runt solen likt existerar massiv nog för att äga blivit sfärisk genom sin personlig gravitation dock liksom ej besitter rensat sin omgivning ifrån planetesimaler samt ej existerar ett satellit.[7] Genom denna definition besitter solsystemet fem kända dvärgplaneter: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake samt Eris.[8] andra objekt såsom förmå komma för att klassificeras vilket dvärgplaneter existerar Sedna, Orcus, samt Quaoar.
dvärgplaneter tillsammans omloppsbanor utanför Neptunus brukar kallas till "plutoider".[9] Övriga objekt inom omloppsbana kallas småplaneter alternativt kometer.
Inom den som rör planeter astronomin används termerna gas, is samt sten på grund av för att beteckna dem olika typer från ämne såsom man hittar inom solsystemet.
Sten används på grund av för att förklara ämne tillsammans upphöjd smältpunkt (högre än &#;K), såsom silikater.
Merkurius, Venus, jorden och Mars räknas som de inre planeterna och de yttre utgörs av Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunussådana ämne existerar ledande inom detta inre solsystemet bland stenplaneterna samt asteroiderna. tillsammans gas menar man ämne tillsammans med nedsänkt smältpunkt, mot modell atomiskt väte, helium samt ädelgaser. Dessa ämne dominerar mellanregionen var Jupiter samt saturnus mestadels består från sådant ämne. tillsammans med is menar man fruset vätska, metan, ammoniak samt koldioxid[10] vilket äger temperatur vid smältning vid upp mot några hundra kelvin.
dem flesta från gasjättarnas satelliter, planeterna Uranus samt Neptunus samt detta stora antalet mindre objekt såsom finns bortom Neptunus omloppsbana, består mestadels från sådant material.[11] tillsammans med beteckningen flyktiga material menas sammantaget allt ämne tillsammans nedsänkt smältpunkt (mindre än några hundra Kelvin), inkluderande både gas samt fryst vatten, såsom inom olika former kunna hittas vid en flertal ställen inom solsystemet.
Solen
[redigera | redigera wikitext]Solen existerar himlakroppen inom solsystemet samt detta existerar runt den såsom dem övriga delarna inom solsystemet kretsar. Dess stora massa vid &#; jordmassor (1&#; jupitermassor) ger dess innandöme enstaka densitet liksom existerar upphöjd nog på grund av för att upprätthålla fusion. Fusionen avger enorma mängder energi liksom mot slut lämnar solens yta såsom elektromagnetisk strålning, bland annat liksom synligt ljus.
Solen klassificeras likt ett måttligt massiv citrongul dvärg.[12] Trots detta existerar den relativt massiv samt ljusstark, samt större än 85 andel från övriga stjärnor inom Vintergatan.[13]
Genom kategorisering inom detta således kallade Hertzsprung–Russell-diagrammet, enstaka graf vilket prickar ut ljusstyrkan hos stjärnor gentemot deras yttemperatur, framgår detta för att solen ligger noggrann inom mitten från den sålunda kallade huvudserien.
Stjärnor vilket existerar varmare samt ljusstarkare existerar ovanliga medan kyligare samt ljussvagare existerar vanliga.[14]
På bas från för att solen befinner sig inom mitten från den därför kallade huvudserien tros den befinna sig inom sin krafts dagar på grund av ett himlakropp då den ännu ej besitter gjort slut vid sitt förråd från väte såsom används nära fusionen.
Solen lyser numera starkare än tidigare inom sin bakgrund – ursprungligen lyste den tillsammans med cirka 70 andel från dagens ljusstyrka.[15]
Solen existerar enstaka population I-stjärna samt bildades beneath dem senare delarna från universums tillväxt. Den innehåller därför fler beståndsdelar vilket existerar tyngre än väte samt helium ("metaller" inom astronomiskt språkbruk) än äldre population II stjärnor.[16]
De beståndsdelar liksom existerar tyngre än väte samt helium bildades inom kärnorna inom uråldriga exploderade stjärnor, sålunda detta plats enstaka förutsättning för att inledande generationens stjärnor dog till för att universum skulle berikas tillsammans med dessa atomer.
dem äldsta stjärnorna innehåller endast små mängder metaller, medan nyare stjärnor äger betydligt större mängder. ett upphöjd metallicitet tros äga varit kritisk på grund av för att solen besitter utvecklat en planetsystem, eftersom planeter formas genom ackretion från metaller.[17]
Interplanetära mediet
[redigera | redigera wikitext]Tillsammans tillsammans med ljus strålar ifrån solen även ut ett kontinuerlig ström från laddade partiklar (plasma, maximalt elektroner samt protoner) likt kallas solvinden.
Denna ström från partiklar sprids inom enstaka hastighet från cirka 1,5 miljoner kilometer per timme,[18] samt skapar ett tunn stjärnatmosfär (heliosfären) vilken omfattar läka solsystemet inom vilket solvinden flödar ostört ut mot åtminstone &#;AU (se heliopausen).[19] Detta existerar känt såsom detta interplanetära mediet.
Geomagnetiska kraftiga oväder vid solens yta, mot modell solfacklor samt koronamassutkastningar, stör heliosfären samt skapar rymdväder.
Den största strukturen inom heliosfären existerar detta spiralformade interplanetära strömskiktet såsom bildas då solens roterande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar interagerar tillsammans detta interplanetära mediet.[20][21]
Jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar förhindrar dess atmosfär ifrån för att försvinna vid bas från solvinden.
Planeten kretsar snabbare runt solen än alla andra: 88 jorddygn jämfört med ,25 jorddygn för jordenvenus samt Mars besitter inget område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt solvinden får deras atmosfär för att successivt försvinna ut inom rymden.[22] Då dem laddade partiklarna, såsom skickats ut ifrån solen (den därför kallade solvinden), fångas in från jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar accelererar dem.
Då partiklarna inom solvinden kolliderar tillsammans partiklar inom jordens atmosfär bildas polarsken. eftersom sådan acceleration endast sker inom vissa områden inom magnetosfären uppträder polarskenet huvudsakligen inom ringformade områden runt jordens numeriskt värde magnetiska poler.
Kosmisk strålning besitter sitt ursprung utanför solsystemet.
Heliosfären skyddar delvis solsystemet. Planeternas område runt en magnet där magnetiska krafter verkar (om dem äger ett) ger även en visst skydd.
kvantiteten kosmisk strålning samt styrka vid solens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar varierar vid många långa tidsskalor varför även kvantiteten kosmisk strålning inom solsystemet varierar, dock tillsammans med hur många existerar okänt.[23]
I detta interplanetära mediet finns åtminstone numeriskt värde skivformade områden tillsammans med kosmiskt stoft.
detta inledande, detta interplanetära stoftmolnet, ligger inom den inre delen från solsystemet samt orsakar zodiakalljus vid stjärnhimlen vid bas från för att solens strålar reflekteras från stoftet. Stoftmolnet bildades troligtvis genom kollisioner inom asteroidbältet sedan deras banor störts från dem något som ligger nära eller är i närheten planeterna.[24] detta andra området tillsammans stoft sträcker sig ifrån omkring 10 AU ut mot omkring 40 AU samt bildades sannolikt från liknande kollisioner inom Kuiperbältet.[25][26]
Det inre solsystemet
[redigera | redigera wikitext]Det inre solsystemet existerar den traditionell benämningen vid den distrikt liksom innehåller stenplaneterna samt asteroiderna.
Objekten inom detta inre solsystemet ligger många nära solen samt består främst från silikater samt metaller. Regionens radie existerar mindre än avståndet mellan Jupiter samt saturnus.
De inre planeterna
[redigera | redigera wikitext]De fyra inre planeterna, även kallade stenplaneterna, besitter upphöjd densitet tillsammans med ett sammansättning likt domineras från stenartade ämne, erhålla alternativt inga månar, samt inga ringsystem.
dem består mot största delen från mineraler tillsammans med ett upphöjd smältpunkt, mot modell silikater såsom dominerar inom planeternas skorpor samt mantlar, samt metaller såsom järn samt nickel, vilka främst ansamlas inom deras kärnor. Tre från fyra inre planeter äger enstaka avgörande atmosfär samt samtliga äger enstaka rik samt varierande geologi tillsammans flera framträdande företeelser likt nedslagskratrar samt vulkaner.
Merkurius
[redigera | redigera wikitext]Venus
[redigera | redigera wikitext]venus existerar även vid flera andra sätt lik jorden då den äger enstaka tjock silikatmantel runt enstaka järnkärna, enstaka avgörande atmosfär samt sannolikt geologisk handling. dock detta finns även stora skillnader; venus existerar många torrare än jorden samt dess atmosfär existerar nästan 90 gånger tätare. venus besitter inga naturliga satelliter samt existerar den varmaste planeten inom solsystemet tillsammans med enstaka yttemperatur vid ovan &#;°C.
Solsystemet är det planetsystem som omfattar solen, de åtta planeterna och deras månar, samt många fler andra mindre objekt, som meteoroider, asteroider och kometerDen höga temperaturen beror mot största delen vid kvantiteten från växthusgaser, främst koldioxid, inom atmosfären.[31] detta finns inga definitiva bevis vid för att venus inom dygn existerar geologiskt energisk, dock den saknar en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar likt skulle förhindra för att atmosfären försvinner ut inom rymden.
Detta är kapabel betyda för att atmosfären regelbundet fylls vid från vulkanutbrott.[32] Atmosfären existerar många tjock samt består mot största delen från koldioxid. venus kallas även till aftonstjärna alternativt morgonstjärna eftersom planeten, beroende vid fas, tillsammans blotta ögat kunna ses ifrån jorden antingen vid aftonen alternativt morgonen.
Mellan faserna kommer venus till nära solen samt kunna då ej ses ifrån jorden.
Jorden (Tellus)
[redigera | redigera wikitext]Dess flytande hydrosfär existerar unik bland stenplaneterna samt jorden existerar även den enda planeten hos vilken plattektonik äger observerats. Jordens atmosfär skiljer sig markant ifrån dem andra planeternas, vilket förklaras från för att närvaron från levande organismer besitter förändrat atmosfären mot för att innehålla fritt syre, inom solens tid motsvarande 21 procent.[33][34]
Månen
[redigera | redigera wikitext]Månen äger ett diameter såsom existerar ungefär enstaka fjärdedel från jordens. Månen existerar den enda himlakroppen vilket människor äger färdats mot samt landat vid, vilket skedde beneath detta amerikanska Apolloprogrammet.
Mars
[redigera | redigera wikitext]Dess yta, vilket existerar övertäckt från vulkaner (till modell Olympus Mons) samt förkastningssänkor (som exempelvis Valles Marineris), tyder vid geologisk handling liksom förmå äga pågått fram mot alldeles nyligen. enstaka massiv sektion från ytan täcks från en djupt lager finfördelat stoft liksom bland annat innehåller många järn(III)oxid vilket ger Mars dess rödaktiga färg.[35] Mars äger numeriskt värde små naturliga satelliter (Deimos samt Phobos) vilka tros existera asteroider vilket fångats upp från gravitationen.[36]
Asteroidbältet
[redigera | redigera wikitext]Asteroider existerar mestadels mindre kroppar likt består från icke-flyktiga ämne såsom berg samt metall.[37]
Medlemmarna från asteroidbältet ligger inom omloppsbanor mellan Mars samt Jupiter, ifrån 2,3 mot 3,3&#;AU ifrån solen.
Dessa tros artikel kvarlevor ifrån den period då solsystemet bildades. resultat ifrån Jupiters gravitation besitter gjort för att materialet inom bältet inte någonsin besitter kunnat samlas till för att växa mot enstaka vanlig planet.[38]
Asteroider kunna existera ifrån hundratals kilometer inom diameter mot för att äga mikroskopisk storlek.
varenda asteroider existerar klassificerade liksom småplaneter, dock bara Ceres besitter samtidigt ställning eller tillstånd liksom dvärgplanet. Vesta samt Hygieia är kapabel dock bli klassificerade såsom dvärgplaneter angående man förmå visa för att dem besitter uppnått hydrostatisk balans, detta önskar yttra för att deras struktur (nästan sfärisk) existerar en utfall från småplanetens personlig gravitation.[39]
Asteroidbältet innehåller troligen miljontals objekt tillsammans med ett storlek vid ovan enstaka kilometer inom diameter.[40] Trots detta därför existerar den totala massan sannolikt bara enstaka bråkdel från jordens.[41] Bältet existerar trots detta stora antalet objekt ganska glest.
Rymdsonder passerar genom detta rutinmässigt utan för att några incidenter äger skett. Kroppar tillsammans ett storlek vid mellan 10−4 mot 10 meter brukar betecknas likt meteoroider.[42]
Ceres
[redigera | redigera wikitext]då Ceres upptäcktes vid talet betraktades den inledningsvis såsom enstaka vanlig planet. Den omklassificerades dock mot asteroid vid talet sedan en antal ytterligare asteroider ägde upptäckts.[43] blev den klassificerad vilket dvärgplanet.
Grupper samt familjer från asteroider
[redigera | redigera wikitext]Asteroider brukar delas in efter sina banelement alternativt efter sitt ursprung.
dem realistisk asteroiderna brukar man dela in inom fyra grupper: Atira-asteroiderna liksom äger all sin omloppsbana innanför jordens.
Merkurius (0,4 AU) är den planet som ligger närmast solen och är den minsta planeten (0, jordmassor)Aten-asteroiderna samt Apollo-asteroider liksom korsar jordens omloppsbana. dem förstnämnda äger sitt medelavstånd innanför jordens omloppsbana medan dem senare besitter sitt medelavstånd utanför. Amor-asteroiderna äger bota sin omloppsbana utanför jordens, dock deras perihelium finns strax utanför. Objekt vars omloppsbana tar dem närmare jorden än 0,05 AU brukar betecknas potentiellt farliga objekt (PHA).
Venus Venus är den andra planeten från solen och vår närmaste planetära granneI asteroidbältet brukar man ofta dela in asteroiderna inom asteroidfamiljer. Medlemmarna inom dessa familjer antas äga en gemensamt ursprung inom enstaka kollision längre åter inom asteroidbältets saga, varför man ofta finner för att dem äger vissa likheter inom sin kemiska/geologiska sammansättning.[44] Även inom asteroidbältet delar man dock upp vissa grupper från kroppar efter deras banelement.
en typexempel vid enstaka sådan team existerar Hilda-asteroiderna såsom befinner sig inom enstaka banresonans tillsammans Jupiter. detta betyder för att dem utför tre varv runt solen vid identisk period liksom Jupiter fullfölja numeriskt värde. detta finns flera liknande grupper. Medan Hilda-gruppen besitter stabila omloppsbanor såsom enstaka följd från banresonansen således störs mot modell Griqua-asteroiderna således för att dem riskerar för att kastas ur sina omloppsbanor.[45][46] inom asteroidbältet finns även dem nyupptäckta asteroidbältskometerna såsom besitter befunnit sig vid ungefär identisk område inom runt 4 miljarder tid dock vilket ändå visar upp ett på grund av kometer typisk koma samt svans.
detta finns misstankar ifall för att dessa kometer existerar ursprunget mot detta vätska såsom inom solens tid finns vid jorden.[47]
De trojanska asteroiderna befinner sig inom planeternas lagrangepunkter, 60° före samt efter planeterna inom identisk omloppsbana. dem inledande trojanerna hittade man inom Jupiters omloppsbana dock man äger även hittat fyra trojanska asteroider inom numeriskt värde från Mars lagrangepunkter[48] samt sex stycken inom ett från Neptunus.[49] Man kalkylerar för att Neptunus möjligen äger tusentals trojanska asteroider likt ännu ej existerar upptäckta.
Teoretiskt är kapabel detta finnas trojanska asteroider mot varenda planeter, dock man kalkylerar för att ett trojansk asteroid mot Uranus samt saturnus ej skulle behärska upprätthålla enstaka stadig omloppsbana ovan längre tidsperioder.[50]
Det yttre solsystemet
[redigera | redigera wikitext]Den yttre region inom solsystemet existerar hemvist på grund av gasjättarna samt deras satelliter liksom ibland existerar lika stora likt dem mindre planeterna.
flera kortperiodiska kometer samt centaurerna besitter sina omloppsbanor på denna plats. dem fasta objekten på denna plats består ofta från ett större andel flyktigt ämne (såsom dricksvatten, ammoniak, metan) än vad dem steniga medlemmarna inom detta inre från solsystemet utför.
De yttre planeterna
[redigera | redigera wikitext]De fyra yttre planeterna, alternativt jätteplaneterna, utgör 99 andel från all den massa såsom finns inom omloppsbana runt solen.
Merkurius är den minsta planeten i vårt solsystem och befinner sig närmast solenJupiter samt saturnus består mot största delen från väte samt helium medan Uranus samt Neptunus besitter större andel fryst vatten. detta besitter föreslagits för att dem numeriskt värde sistnämnda tillhör ett personlig kategori, "isjättar", dock detta existerar ett ännu ej allmänt godkänd definition.[51] samtliga fyra äger ringar, dock detta existerar bara saturnus ringar såsom existerar lätta för att observera ifrån jorden.
Jupiter
[redigera | redigera wikitext]Jupiter äger sjuttionio kända månar. dem fyra största, Ganymedes, Callisto, Io, samt Europa, visar ett massiv likhet tillsammans stenplaneterna, mot modell vulkanism samt ett varm kärna.[52] Ganymedes, den största från solsystemets månar, existerar större än Merkurius. Jupiter besitter mörka ringar liksom existerar väldigt tunna.
Saturnus
[redigera | redigera wikitext]Även ifall saturnus besitter 60 andel från Jupiters volym sålunda existerar dess 95 jordmassor mindre än ett tredjedel från Jupiters massa, vilket fullfölja saturnus mot den planet inom solsystemet tillsammans med lägst densitet. saturnus äger sextiotvå kända månar. numeriskt värde från månarna: Titan samt Enceladus visar indikator vid geologisk handling, även ifall dem mot största delen består från is.[53] Titan existerar större än Merkurius samt existerar den enda månen inom solsystemet tillsammans enstaka avgörande atmosfär.
Uranus
[redigera | redigera wikitext]Olikt dem andra gasjättarna sålunda kretsar den runt solen liggande vid sidan då dess axellutning existerar ovan 90 grader mot ekliptikan. Den besitter enstaka många kallare kärna än övriga gasjättar samt ger ifrån sig många lite värmestrålning.[54] Uranus besitter 27 kända månar varav Titania, Oberon, Umbriel, Ariel samt Miranda existerar dem största.
Neptunus
[redigera | redigera wikitext]Den ger även ifrån sig mer strålning ifrån sitt inre, dock ej lika många liksom saturnus samt Jupiter.[55] Neptunus besitter tretton kända månar. Den största, Triton, existerar geologiskt energisk tillsammans med gejsrar tillsammans med flytande kväve.[56] Triton existerar den enda större månen tillsammans med enstaka retrograd rörelse. Neptunus åtföljs från en antal småplaneter inom identisk omloppsbana, sålunda kallade trojanska asteroider, inom banresonans tillsammans planeten.