Vad heter den största stjärnan på himlen
Sirius
- För andra betydelser, titta Sirius (olika betydelser).
Sirius A/B | |
Sirius position (vid pilen) | |
Observationsdata Epok:J | |
---|---|
Stjärnbild | Stora hunden |
Rektascension | 06t45m08,s[1] |
Deklination | 4258,02[1] |
Skenbar magnitud () | -1,47 / 8,44[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | A1 Va[3] / DA2[2] |
U–B | -0,05[4]/-1,04[5] |
B–V | 0,00[4]/-0,03[5] |
Variabeltyp | Nej |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -5,50[6]km/s |
Egenrörelse (µ) | RA:,01[7]mas/år Dek.:-1 ,07[7]mas/år |
Parallax () | ,21 ± 1,58[7] |
Avstånd | 8,60 ± 0,04 lå(2,64 ± 0,01pc) |
Absolut magnitud () | +1,42[8] / +11,18[5] |
Detaljer | |
Massa | 2, ± 0,04 / 1, ± 0,[9]M |
Radie | 1,[10] / 0,[11]R |
Luminositet | 25,4[10] / 0,[12]L |
Temperatur | 9 [13] /25 ± [10]K |
Metallicitet | 0,50[14] dex |
Ålder | – / +10-8[9] miljonerår |
Andra beteckningar | |
α Canis Majoris, 9 Canis Majoris, HD , HR , BD °, Gl , GCTP A/B, GJ A/B, LHS , ADS , LTT , HIP |
Sirius alternativt Alfa Canis Majoris (α Canis Majoris, kortat Alfa CMa, α CMa), vilket existerar stjärnans Bayer-beteckning, även känd såsom hundstjärnan, existerar huvudstjärnan inom stjärnbildenStora hunden.
ifrån jorden sett existerar Sirius den klarast briljant himlakroppen (bortsett ifrån solen). Sirius ligger 8,6 ljusår ifrån solen samt existerar därmed enstaka från dem stjärnor såsom ligger närmast jorden.[15]
Friedrich Wilhelm Bessel fastslog efter upptäckten från Sirius skenbara "vaggning" för att Sirius måste äga enstaka ännu ej upptäckt kompanjon.
Stjärnbilder nära himmelspolerna, som aldrig går ner under horisonten, kallas cirkumpoläraDenna upptäcktes från Alvan Graham Clark.[16] Stjärnorna ligger vid en avstånd från 20 AE ifrån varandra samt utför en varv kring varandra vid 50 tid. Den mindre himlakroppen, Sirius B, existerar enstaka ljus dvärg.
Allmänt
[redigera | redigera wikitext]Sirius existerar den starkast briljant himlakroppen vid stjärnhimlen, mer än dubbelt därför kraftfull likt den näst ljusaste, Canopus.[17] Den existerar dock ej lika ljus likt venus alternativt Jupiter.[18] Sirius existerar märkbart ifrån inom princip varenda bebodda delar från jorden, detta existerar bara ifrån platser belägna vid 73 grader nordlig bredd alternativt nordligare likt himlakroppen ej är kapabel ses.[19] Utgår man ifrån stjärnbilden orion existerar detta enkel för att lokalisera Sirius, genom för att förlänga Orions bälte mot sydost därför hittar man himlakroppen.
Sirius bildar tillsammans tillsammans med Betelgeuse samt Procyon asterismen Vintertriangeln.[20]
Historia samt religion
[redigera | redigera wikitext]Sirius äger spelat enstaka avgörande roll på grund av flera kulturer. Sålunda baserade sig den egyptiska kalendern vid Sirius heliakiska uppgång, detta inledande datum vid året då den åter steg ovan horisonten.[21] Vissa tror för att himlakroppen identifierades tillsammans Osiris.[22] en flertal tempel fanns ägnade åt Sirius.
Sirius bör även äga dyrkats inom Hedeby beneath talet, dock vid vilket sätt den dyrkades inom asatron finns detta inga källor såsom förtäljer. Baserat vid Osiris-teorin, skulle eventuellt himlakroppen identifierats tillsammans med Oden, liksom anglo-saxerna eventuellt identifierade polstjärnan tillsammans med Tyr, dock detta existerar bara spekulationer.[enligt vem?][källabehövs]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Den mer ljus komponenten, betecknad Sirius A, existerar enstaka himlakropp inom huvudserien från spektraltyp tidig A, tillsammans med ett uppskattad yttemperatur vid 9 K.[13] Följeslagaren, Sirius B, existerar ett himlakropp såsom redan besitter utvecklats genom huvudserien samt blir ett ljus dvärg samt plats enstaka gång den mer massiva från dem numeriskt värde stjärnorna.[23] Tidigt inom sin livscykel anses dem äga varit numeriskt värde blåaktigt vita stjärnor liksom kretsar kring varandra inom ett elliptisk väg eller spår tillsammans med ett omloppsperiod vid 9,1 år.[23] Stjärnorna avger enstaka högre än förväntad nivå från infraröd strålning, i enlighet med mätning från IRAS rymdbaserade observatorium.
Detta kunna artikel en indikator vid stoft inom konstellationen samt anses existera något ovanligt på grund av enstaka dubbelstjärna.[24][25] Bilder ifrån Chandra X-ray Observatory visar för att Sirius B lyser starkare än sin mer ljus partner eftersom den existerar ett starkare källa mot röntgenstrålning.[26]
Sirius A
[redigera | redigera wikitext]Sirius A äger enstaka massa såsom existerar ca dubbelt därför massiv liksom solens.[6][8][27] Stjärnans radie äger uppmätts tillsammans astronomisk interferometri, vilket ger enstaka uppskattad vinkeldiameter från 5, ± 0, mas.
Dess projicerade rotationshastighet existerar enstaka relativt nedsänkt alternativt 16 km/s,[28] vilket ej ger någon signifikant utplattning från dess skiva.[29] Detta existerar enstaka markerad skillnad mot den likvärdiga Vega likt roterar många snabbare alternativt km/s, vilket ger ett utvidgning nära dess ekvator.[30] en svagt område runt en magnet där magnetiska krafter verkar besitter detekterats vid ytan från Sirius A.
[31]
Sirius B
[redigera | redigera wikitext]Sirius B existerar enstaka från dem mer massiva vita dvärgarna likt existerar kända, tillsammans med enstaka massa vilket existerar drygt enstaka solmassa. Denna existerar koncentrerad inom enstaka volym liksom existerar ungefär lika tillsammans med jordens volym.[32] Dess aktuella yttemperatur existerar ca 25 K.[10] eftersom den ej äger någon intern energikälla, kommer Sirius B efter grabb för att svalna, då den återstående energin utstrålas mot rymden sedan mer än numeriskt värde miljarder år.[33]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, 16 femte månaden i året
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [ab] Fabricius, C.; Høg, E.; Makarov, V.
V.; Mason, B. D.; Wycoff, G. L.; Urban, S. E. ().
[18]"The Tycho double star catalogue". Astronomy and Astrophysics. BibcodeA&AF. doi/
- ^ [ab] Holberg, J. B.; Oswalt, T. D.; Sion, E. M.; Barstow, M. A.; Burleigh, M. R. (). "Where are all the Sirius-like binary systems?". Monthly Notices of the Royal Astronomical gemenskap. (3): arXiv BibcodeMNRASH.
doi/mnras/stt
- ^Gray, R. O.; Corbally, C. J.; garnison, R. F.; McFadden, M T.; Robinson, P. E. (). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 Parsecs: The nordlig Sample. I." Astronomical Journal. (4): – arXiv:astro-ph/ BibcodeAJG. doi/
- ^ [ab] Hoffleit, D.; Warren, Jr., W.
H. ().
Det ser ofta ut som att Sirius blinkar i olika färger"Entry for HR ". Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version). CDS. ID V/
- ^ [abc] McCook, G. P.; Sion, E. M. "Entry for WD ". A Catalogue of Spectroscopically Identified vit Dwarfs (August version). CDS. ID III/A.)
- ^ [ab] Gontcharov, G.
A. (). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): – arXiv BibcodeAstLG. doi/S ISSN
- ^ [abc] van Leeuwen, F. (November ), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, (2): –, arXiv, BibcodeA&AV, doi/
- ^ [ab] Brosch, Noah ().
"Modern optical measurements". Astrophysics and Space Science Library. Astrophysics and Space Science Library. 89– doi/_5. ISBN ISSN
- ^ [ab] Bond, Howard E.; Schaefer, Gail H.; Gilliland, Ronald L.; Holberg, Jay B.; Mason, Brian D.; Lindenblad, Irving W.; Seitz-Mcleese, Miranda; Arnett, W. David; Demarque, Pierre; Spada, Federico; ung, Patrick A.; Barstow, Martin A.; Burleigh, Matthew R.; Gudehus, Donald ().
"The Sirius struktur and Its Astrophysical Puzzles: Hubble Space Telescope and Ground-based Astrometry". The Astrophysical Journal. (2): arXiv BibcodeApJB. doi//aa6af8.
- ^ [abcd] Liebert, J.; ung, P. A.; Arnett, D.; Holberg, J. B.; Williams, K. A. (). Den starkast lysande stjärnan på himlen är Sirius, som även kallas Hundstjärnan eftersom den ingår i stjärnbilden Stora hunden
"The Age and Progenitor Mass of Sirius B". The Astrophysical Journal. (1): L69–L arXiv:astro-ph/ BibcodeApJLL. doi/
- ^Holberg, J. B.; Barstow, M. A.; Bruhweiler, F. C.; Cruise, A. M.; Penny, A. J. (). "Sirius B: A New, More Accurate View". The Astrophysical Journal. (2): – BibcodeApJH. doi/
- ^Sweeney, M. A. (). "Cooling times, luminosity functions and progenitor masses of degenerate dwarfs".
Astronomy and Astrophysics.
Capella är en gul jättestjärna, som vår egen sol, men mycket störreBibcodeA&AS.
- ^ [ab] Adelman, Saul J. (July 8–13, ). "The Physical Properties of normal A stars". Proceedings of the International Astronomical Union. Poprad, Slovakia: Cambridge University Press. pp. 1– BibcodeIAUSA. doi/S
- ^Qiu, H. M.; Zhao, G.; Chen, Y. Q.; Li, Z. W. (). "The överflöd Patterns of Sirius and Vega".
The Astrophysical Journal. (2): – BibcodeApJQ. doi/
- ^”THE NEAREST STAR SYSTEMS”. 13 femte månaden i året Arkiverad ifrån originalet den 13 femte månaden i året :// Läst 3 oktober
- ^Flammarion, Camille (August ). ”The Companion of Sirius”. The Astronomical Register 15 (): sid.– Bibcode:ARegF.
- ^B., Holberg, J. (). Sirius: brightest diamond in the night sky.
Springer. sid. ISBN OCLC Läst 3 oktober
- ^”WebCite query result” (på engelska). . Arkiverad ifrån originalet den 12 april :// Läst 3 oktober
- ^B., Holberg, J. (). Sirius: brightest diamond in the night sky. Springer. sid. ISBN OCLC Läst 3 oktober
- ^B., Holberg, J. (). Sirius: brightest diamond in the night sky.
Springer. sid. ISBN OCLC Läst 3 oktober
- ^Fred., Wendorf (). Holocene settlement of the Egyptian Sahara.. Kluwer Academic/Plenum Publishers. sid. ISBN OCLC Läst 3 oktober
- ^Noah., Brosch, (). Sirius matters. Springer. Detta beror på att jordens atmosfär, som ständigt är i rörelse, böjer av det ljus som färdas genom den
sid. ISBN OCLC Läst 3 oktober
- ^ [ab] Holberg , p.
- ^"Sirius 2". SolStation. Hämtad 4 augusti
- ^Backman, D. E. (30 June – 11 July ). "IRAS observations of nearby main sequence stars and modeling of excess infrared emission". In Gillett, F. C.; Low, F. J. (eds.). Proceedings, 6th Topical Meetings and kurs on relaterad till rymden eller universum Dust and Space Debris.
Toulouse, France: COSPAR and IAF. BibcodeAdSpRB. doi/(86) ISSN
- ^Brosch , p.
- ^Bragança, Pedro (15 July ). Nedan följer en tabell med de 91 individuella stjärnor som syns ljusast på vår stjärnhimmel, mätt i synligt ljus
"The 10 Brightest Stars". Archived from the original on 16 June Hämtad 4 augusti
- ^Royer, F.; Gerbaldi, M.; Faraggiana, R.; Gómez, A. E. (). "Rotational velocities of A-type stars. inom. Measurement of v sin inom in the southern hemisphere". Astronomy and Astrophysics. (1): – arXiv:astro-ph/ BibcodeA&AR. doi/
- ^Kervella, P.; Thevenin, F.; Morel, P.; Borde, P.; Di Folco, E.
().
Den sjätte ljusaste stjärnan på himlen är Capella"The interferometric diameter and internal structure of Sirius A". Astronomy and Astrophysics. (2): – arXiv:astro-ph/ BibcodeA&AK. doi/
- ^Aufdenberg, J.P.; Ridgway, S.T.; et al. (). "First results from the CHARA Array: VII. Long-Baseline Interferometric Measurements of Vega Consistent with a Pole-On, Rapidly Rotating Star?" (PDF).
Astrophysical Journal. (1): – arXiv:astro-ph/ BibcodeApJA. doi/ Archived from the original (PDF) on Hämtad
- ^Petit, P.; et al. (August ). "Detection of a weak surface magnetic field on Sirius A: are all tepid stars magnetic?". Astronomy and Astrophysics.
- ^Barstow, M. A.; Bond, Howard E.; Holberg, J. B.; Burleigh, M. R.; Hubeny, I.; Koester, D. (). "Hubble Space Telescope spectroscopy of the Balmer lines in Sirius B". Monthly Notices of the Royal Astronomical kultur. (4): – arXiv:astro-ph/ BibcodeMNRASB. doi/jx.
- ^Imamura, James N. (). "Cooling of vit Dwarfs".
University of Oregon. Archived from the original on månad 15, Hämtad
L arXiv BibcodeA&ALP. doi//