Vad menar språkvetaren som säger ortografi

Svensk ortografi existerar läran ifall svenskansskriftspråk. termen stavningslära kommer från grekiskaorthos 'rät, rätt' samt graphein 'skriva'. Svensk stavningslära handlar bland annat ifall rättstavning samt ifall förhållandet mellan text samt uttal (svensk fonologi). varenda skrivet tungomål äger enstaka speciell stavningslära såsom vid olika sätt beneath tidens gång besitter anpassats på grund av för att företräda just detta tungomål den existerar avsedd till.

till svensk stavningslära existerar framför allt Svenska Akademiens ordlista ovan svenska språket (SAOL) normerande. Balansen mellan för att förklara språket samt för att artikel normerande besitter växlat mellan åren.^[1]

Inom ortografin är kapabel man urskilja tre olika principer: Fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning, morfologiskt inriktad stavning samt traditionell stavning.

beneath detta svenska skriftspråkets saga besitter dessa principer tillämpats inom växlande omfattning. Svenskans stavning fanns länge oreglerad, dock ifrån samt tillsammans senare delen från talet försökte man alltmer reglera hur språket skulle stavas. tid utgav Carl Gustaf af LeopoldAfhandling ifall Svenska stafsättet vid uppgift från Svenska Akademien.

Avhandlingen skulle vid grundval från den tidens skriftspråk försöka ett fåtal mot stånd ett mer enhetlig stavning, dock tillsammans sin bas inom traditionen. dock Leopold ville även producera ett på grund av svenskan mer ljudenlig stavning från franska lånord, mot modell konnässör inom stället på grund av connaisseur.

Även då detta gällde morfologisk stavning gjorde Leopold insatser, liksom för att föreskriva för att släkt skulle tecknas slägt genom sin samhörighet tillsammans med termen slag. enstaka senare förespråkare till samhörighetens viktiga roll plats Esaias Tegnér den yngre inom skriften ”Natur samt onatur ifråga angående svensk rättstavning” ().

han påpekade bland annat för att stavningar liksom ondt samt godt besitter sin bas inom samhörighetslagen.^[2] Stavningen dt fanns ett från dem stavningsregler likt ändrades nära stavningsreformen Då bestämdes för att dt skulle ändras mot t ( ont) alternativt mot tt ( gott) samt därmed vann principen angående ljudinriktad stavning vid denna punkt ovan principen angående morfologiskt inriktad stavning.

Överensstämmelse mellan text samt tal

[redigera | redigera wikitext]

Bland fonografiska (ljudbaserade) skriftspråk, såsom svenskan tillhör, förmå detta finnas större alternativt mindre överensstämmelse mellan skriften tillsammans dess grafem samt talspråket tillsammans med dess fonem. ett sektion skriftspråk äger enstaka utdragen tradition, såsom svenska, engelska alternativt franska.

inom svenska stämmer vokalerna inom anförande samt text ganska väl överens, medan konsonanternas samstämmighet existerar betydligt mindre. Svenskan besitter mot modell en antal olika grafem på grund av sje-ljudet (som inom orden själ, skäl samt stjäl) samt på grund av tje-ljudet (som inom orden kära samt tjära). Ifråga angående konsonanterna besitter svenskan inom stora drag ett traditionell stavningslära, såsom speglar en äldre talspråk.^[3]

Tre huvudprinciper inom svensk ortografi

[redigera | redigera wikitext]

Fonologiskt orienterad stavning

[redigera | redigera wikitext]

Fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning besitter såsom princip för att varenda fonem bör motsvaras från en enda grafem.

en modell vid renodlad fonologisk stavning existerar termen har. Ordets tre grafem, <h a r>, motsvaras vart samt en från en fonem, (/h a r/)^[4]. inom svenskan tillämpas fonologisk stavning på grund av vokalerna, tillsammans numeriskt värde undantag. detta viktigaste undantaget för att dem numeriskt värde grafemen〈e〉och〈ä〉båda används på grund av /ɛ:/ samt /ɛ/ samt för att grafemet〈o〉används på grund av fonemen /o:/ samt /o/, dock även till /u:/ samt /u/.

inom detta sistnämnda fallet får grafemet <o> olika uttal inom mening likt hov (uppvaktning) samt hov (djurfot), liksom för att sonden samt bonden uttalas vid olika sätt. en annat undantag existerar sena lånord likt bag samt jeep. då detta gäller konsonanter stämmer ej grafem samt fonem överens lika god såsom då detta gäller vokaler.^[5][6]

Morfologiskt orienterad stavning

[redigera | redigera wikitext]

Morfologiskt orienterad (forminriktad) stavning besitter likt regel för att en språkets minsta betydelsebärande enhet ständigt stavas lika, oberoende från uttalet.

Man skriver mot modell tryggt (av trygg), fastän termen uttalas liksom tryckt.

SO fokuserar på ord som tillhör ett modernt språkbruk, det vill säga svenskans ordförråd som det ter sig i nutida användning

Denna typ från stavning används delvis inom svenska, dock långt ifrån fullt ut. angående man fullt ut skulle följa principen angående morfologiskt orienterad stavning skulle man mot modell behärska notera drivt (av driva) inom stället på grund av drift.^[6][7] inom äldre svenska stavades verbet drifva. detta ändrades tid , då man även övergick ifrån för att nedteckna godt (av god) mot för att nedteckna gott, vilket fanns en steg inom fonetisk riktning.

Danskan samt norskan äger bibehållit stavningen godt.

Traditionell stavning

[redigera | redigera wikitext]

Traditionell stavning avspeglar oftast en äldre uttal. inom svenska gäller detta mot modell sj-ljudet, vars fonematiska beteckning existerar /ɧ/, samt tj-ljudet, vilket betecknas /ɕ/ tillsammans ljudenlig text. på grund av speciellt sj-ljudet finns detta flera olika stavningar inom svenska.

Spår av andra språk i svenskan

detta kunna stavas tillsammans med ⟨ch⟩ (charm), ⟨g⟩ (genera), ⟨j⟩ (journal), ⟨sch⟩ (marsch), ⟨sh⟩ (shunt), ⟨si⟩ (explosion), ⟨sj⟩ (sjö), ⟨sk⟩ (sked), ⟨skj⟩ (skjuta), ⟨ssi⟩ (diskussion), ⟨ssj⟩ (hässja), ⟨stj⟩ (stjärna) samt ⟨ti⟩ (addition), tillsammans flera. Fonemet /ɧ/ existerar en ljud vilket äger tillkommit inom svenskan sedan förändringen från sj, sk, skj, ssj samt stj plats helt genomförd inom slutet från talet.^[8] Stavningarna si, ssi samt ti kommer ursprungligen ifrån latinet samt äger via tyska samt franska tagits upp inom svenskan, var dem besitter fått uttalet [ɧ].

inom lånord ifrån olika främmande tungomål besitter uttalet [ʃ], från ch, sch samt sh inom dem främmande språken, modifierats mot detta svenska uttalet [ɧ]. Även detta svenska j-ljudet är kapabel stavas vid flera olika sätt, dj, g, gj, hj, j alternativt lj, liksom tj-ljudet, liksom stavas tillsammans ch (i några lånord), k, kj alternativt tj. Traditionell stavning avspeglar en äldre uttal samt medför ofta för att skillnaden mellan skriftspråk samt talspråk blir massiv (djup ortografi).

flera från dem skriftspråk såsom äger sitt ursprung inom Europa besitter en skriftspråk såsom avspeglar en äldre talspråk. Den gammal stavningen avspeglar även assimilationer, såsom ofta sker då vissa mer svåruttalade konsonantföljder uttalas. inom svenska är kapabel nämnas böjda mening likt grovt, var v ständigt assimileras mot f samt äldst, var d faller försvunnen, samt likaså avledda mening såsom brådska, var d faller försvunnen.

detta förmå även gälla sammansatta mening såsom matsäck, likt traditionellt uttalas liksom massäck. Ibland förmå stavningen påverka uttalet, sålunda för att uttal såsom jössel, bråska, låssas samt massäck genom läsuttal återfår sitt äldre uttal.^[9]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

talet mot talet

[redigera | redigera wikitext]

En från dem allra första svenska handskrifterna existerar Äldre Västgötalagen likt finns inom en fragment ifrån cirka ifrån tiden efter finns enstaka fullständig handskrift från lagen.^[6] dem svenska landskapslagarna samt religiösa skrifter plats detta inledande liksom skrevs vid svenska.

dem inledande förändringarna liksom skedde inom detta svenska skriftspråket fanns för att <þ> försvann inom slutet från talet samt ersattes tillsammans med digrafernath samt dh. Då byttes även stavning tillsammans med ⟨u⟩ mot ⟨v/w⟩, såsom inom vnder (under), hvadh (vad), skörbiwg (skörbjugg); ⟨j⟩ byttes mot ⟨i⟩, likt inom iak (jag) alternativt miöl (mjöl); ⟨k⟩ byttes mot ⟨q⟩ liksom inom qvarn (kvarn) alternativt mot ⟨c⟩, såsom inom scal (skall), ⟨ks/gs⟩ byttes mot ⟨x⟩ likt inom huxa (hugsa) samt ⟨ts/ds⟩ byttes mot ⟨z⟩, liksom inom hæræzhöfþonga (häradshövding) alternativt Guz (Guds).^[10][11]

Under talet producerades en större antal uppbyggelseböcker nära Vadstena kloster,^[12] såsom drevs från Birgittinorden liksom fanns grundad från heliga Birgitta.

Någon fast etablerad stavningslära fanns ej beneath medeltiden, samt mot slutet från denna period plats man ofta frikostig tillsammans konsonanttecken, liksom ofta dubbelskrevs, liksom inom ffonger 'fånge' aff 'av' samt hwss 'hus' samt man kunde även lägga mot andra tecken såsom ej motsvarade uttalet, såsom inom schriffwa.^[13]

talet mot

[redigera | redigera wikitext]

Sedan boktryckarkonsten sent beneath talet ägde introducerats inom landet kunde man trycka dem nya religiösa skrifter vilket utarbetades beneath inledande hälften från talet, efter reformationen.

kalenderår kom Nya testamentet på grund av inledande gången ut vid svenska språket, samt kom läka bibeln (den därför kallade Gustav Vasas bibel) även ut vid svenska.^[12][13] inom bibeltrycken vid talet byttes bokstäverna æ samt ø ut mot numeriskt värde nya tecken. detta fanns a samt o likt fick en överskrivet e.

Längre fram inom tiden byttes e ut mot numeriskt värde prickar, samt bokstäverna blev ä samt ö.

En färsk tecken, bokstaven å, vilket ersatte digrafen <aa>, användes till inledande gången nära bibeltrycket då man skrev långa vokaler skrevs dubbelskrevs dessa ofta: snook, löök. inom enstaviga mening enkelskrevs ofta konsonanterna: sat (satt), vil (vil).^[15]

När antalet tryckerier beneath talet ägde ökat samt allt fler personer arbetade tillsammans med texterna nära dessa tryckerier, ökade den ortografiska oordningen.

Därför tillsattes enstaka kommission liksom skulle komma fram mot enhetliga principer till stavningen.

Ungefär från och med vikingatidens början omkring år kan man urskilja svenska som eget språk

Dessa principer tillämpades inom ett fräsch psalmbok samt inom den sålunda kallade Karl XII:s bibel dock eftersom kommissionen ej gav några klarare direktiv än för att bibeltrycket skulle artikel exempel fortsatte oenigheten angående ortografin, bland annat därför för att bibelortografin ansågs artikel ålderdomlig.^[16] ett förändring inom stavningen plats för att <gh> (beteckning till frikativt g) försvann beneath talet, vid bas från för att man ej längre ägde denna typ från g inom uttalet.

Även <dh> förändrades mot <d>, eftersom detta ej längre uttalades frikativt. mening vilket tidigare stavades tillsammans ffu skrevs tillsammans med v alternativt fw, sålunda för att mot modell detta mening såsom förut ägde skrivits såsom "haffua" istället skrevs "hafwa" (senare "hava", för tillfället "ha").

mening skrivna tillsammans fft, såsom "affton", "scrifft" skrevs istället likt "afton", "scrift". inom slutet från mening förenklades ff mot f, således för att mot modell "aff" ändrades mot "af" samt "räff" ändrades mot "räf".^[17] enstaka ytterligare förändring plats för att stumt h efter vokal, på grund av för att märka utdragen vokal, samt dubbelskrivning från vokaler, även på grund av för att märka utdragen vokal, försvann inom start från talet.^[18]

År – utgav Olof von Dalin veckotidskriften Then swänska Argus.

Denna tidskrift, tillsammans sin ledigare samt mer lättlästa prosastil, fick därför stort påverkan ovan detta svenska språket för att årtalet äger fått ange start från den yngre nysvenska perioden.^[19] ett sektion från frihetstidens språkvetare påverkades från Dalin.^[20]

Under talet kom skriftspråket dels för att påverkas från författare såsom Dalin, från språkteoretiker vilket Jesper Swedberg, Eric Alstrin, Johan Ihre, Sven Hof samt Abraham Sahlstedt, samt även från boktryckare liksom Lars Salvius.

Salvius ägde en stort tryckeri, var bortåt enstaka tredjedel från allt tryck tillkom beneath samt talet. denne ägde nyfikenhet från för att ett fåtal enhetlighet inom detta egna tryckeriets produktion samt, inspirerad främst från Alstrin samt Ihre, utarbetad han därför ortografiska regler till detta.^[21]

Samspelet mellan teoretiker samt praktiker beneath talet gav enstaka ökad enhetlighet inom den svenska ortografin såsom påverkan.

För att säkra den ställningen behövs en lag som slår fast att svenska är huvudspråket i Sverige

Man kom delvis mot rätta tillsammans med den oreda liksom rådde tidigare. Olika språkvetenskapliga principer, såsom mot modell principen angående enstaka fonetiskt rätt stavning, fick vika till enstaka mer pragmatisk linje, för att vid grundval från bruket utarbeta regler på grund av stavningen. Detta kom kalenderår mot formulering inom Carl Gustaf af Leopolds stavningsavhandling.^[22]

mot

[redigera | redigera wikitext]

År instiftades Svenska Akademien samt identisk tid invaldes författaren Carl Gustaf Leopold (af Leopold efter adlandet ) inom akademien.

Leopold fick inom uppgift för att producera modernare regler till den svenska ortografin. tid utkom Afhandling angående Svenska stafsättet. Leopold ville tillsammans med sin avhandling främst bringa reda inom hur lånord inom svenskan skulle stavas, dock även slå en stöt till ett mer enhetlig stavning, grundad vid samhörighetsprincipen.

i enlighet med Leopold borde lånord anpassas efter svenskt uttal, sålunda för att mening liksom elegance samt connaisseur inom stället skulle stavas elegans respektive konnässör, samt mening vilket slag samt släkt (slägt) borde båda stavas tillsammans g eftersom dem hör samman etymologiskt. Leopolds förslag stötte vid motstånd, dock inom samt tillsammans med för att inledande upplagan från Svenska Akademiens ordlista ovan svenska språket (SAOL) kom , ägde akademien anslutit sig helt mot Leopolds stavning från ^[23][24]

talet innebar enstaka alltmer sofistikerad språklig bedömning kring ordens ursprung till för att att fatta beslut eller bestämma något deras "rätta" stavning baserat vid ordens ursprung.

sålunda tvistades bland annat ifall nämligen skulle stavas just därför alternativt nemligen beroende vid ifall detta ursprungliga tyska termen plats nehmlich alternativt nämlich.^[25][26]

Nordiska rättstavningsmötet

[redigera | redigera wikitext]

På sommaren hölls en träff inom huvudstaden angående rättstavningen, samt var deltog delegater ifrån land, Norge samt land.

Man ägde liksom uppgift för att svenskan samt dåtidens dansk-norska skulle närmas mot varandra. Man skulle ta fasta vid dem likheter såsom fanns mellan dessa tungomål.

Mycket har hänt med svenska språket de senaste tusen åren

Framför allt diskuterades angående man skulle byta ut f samt fv mot v liksom indikator till v-ljud.^[6] då detta gällde detta svenska språket utgav Artur Hazelius kalenderår skriften Om svensk rättstafning. var framhålls för att ljudenligheten bör artikel rättesnöret. Man bör ständigt beteckna identisk ljud tillsammans enstaka samt identisk tecken.

Detta innebär bland annat för att man ej bör låta bokstaven g, förutom för att beteckna ljudet g även behärska beteckna j (som inom gilla) alternativt för att en ljud bör behärska tecknas tillsammans med flera indikator, liksom stavningarna från j, sj samt tj-ljud (djur, skjuta, nederdel osv.)^[27][28]

Samma tid likt Hazelius gav ut sin text utkom "Ljudlagar samt skriflagar" från Johan Erik Rydqvist.

Denne reagerade klart mot rättstavningsmötets förslag, liksom baserades vid ljudenlighet. denne kom för att påverka den inledande upplagan från Svenska akademiens ordlista , således för att den blev ett jämvikt mot olika reformivrare. Rydqvist ansåg för att bruket samt härledningen skulle artikel bestämmande till stavningen.

Bland annat ville Rydqvist för att man skulle gå vidare för att nyttja dubbelskriven konsonant, likt inom komma, tryggt, kallt osv. inom detta fick Rydqvist rätt; stavning tillsammans dubbel konsonant används kvar inom svenska. Vidare ville Rydqvist behålla bokstäverna c, q, x samt z samt denne ville även behålla stavningen tillsammans med f samt fv (i mot modell lif samt lefva) istället på grund av v (liv, leva).^[6][29] Den sistnämnda stavningen tillsammans med v istället till tillsammans fv samt f blev ändå den såsom bestämdes nära stavningsreformen

Svenska akademiens ordlista

[redigera | redigera wikitext]

När sjätte upplagan från SAOL kom ut kalenderår accepterades kvarn till qvarn, järn till jern, makt till magt osv., liksom enstaka resultat från åsikter såsom akademiledamoten Esaias Tegnér den yngre ägde framfört.^[6] Denna tryckning från SAOL blev, mot skillnad ifrån dem fem tidigare upplagorna, genom en kungligt meddelande , antagen likt norm till stavningsundervisningen inom skolorna.^[30]Kv stavades före tillsammans qv inom flera mening, mot modell sqvaller (nu skvaller), qväll (nu kväll), beqväm (nu bekväm) samt qvist (nu kvist).

begränsad samt långt ä-ljud ändrades ifrån e mot ä inom flera mening, mot modell der (nu där), dverg (nu dvärg), elg (nu älg), enka (nu änka) samt ega (nu äga).^[31]

Användningen från bokstäverna v samt w fanns således länge såsom frakturstil användes kontrollerad från typsnittet sålunda tillvida för att inom fraktur användes w såsom regel på grund av för att beteckna /v/-ljudet, utom till lånord från latinskt alternativt romanskt ursprung då v användes (enligt exemplet "voteringssedel wid prestwal" inom fraktur).

inom SAOL (som ej trycktes inom fraktur) plats antalet mening tillsammans w många litet, samt främst mening knutna mot namn (clown, darwinism, schweizeri). kalenderår fanns några mening tillsammans med w dock vilket sidoform mot enstaka försvenskad form eller gestalt (intervju-interview, tomahåk-tomahawk, visky-whisky ). Strävan för att undvika w plats påtaglig inom utgåvan , då viner- fanns enda struktur inom mening liksom vinerbageri, samt formerna intervju, visky enarådande.

enstaka sidoform svejtseri ifrån slopades Enheten vatt skrevs sålunda , dock detta ändrades redan mot watt.

Varje skrivet språk har en speciell ortografi som på olika sätt under tidens gång har

ifrån äger inställningen mot w inom lånord varit mer tillåtande inom takt tillsammans för att inlåningen ökat.^[32] ifrån utgör w ett självständig tecken inom SAOL, vilket innebär för att den sorteras separat ifrån v.^[33]

Stavningsreformen

[redigera | redigera wikitext]

År bildades Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Den ville reformera stavningen från pedagogiska skäl. inom den liberala statsmakt såsom bildades blev enstaka från dem maximalt drivande medlemmarna inom folkskollärarföreningen, Fridtjuv höjd, ecklesiastikminister. Nästa tid, , lät han utge en kungligt cirkulär var detta stadgades för att stavningen inom sjunde upplagan från SAOL skulle artikel riktlinje till stavningen inom småskola, folkskoleseminarier samt inom läroverkets tre lägsta klasser.

kulle gjorde även en tillägg mot detta: dt till t-ljudet skulle ändras mot t respektive tt inom adjektiv samt participformer samt för att <f>, <fv> samt <hv> skulle ändras mot <v> då dem plats indikator till v-ljud.

Efter

[redigera | redigera wikitext]

År bestämdes detta för att dem nya reglerna även skulle gälla på grund av officiella skrivelser samt tryck.

detta fanns ändå motstånd mot stavningsreformen. Bland dem vilket plats motståndare fanns Svenska akademien samt dess ordboksredaktion. inledningsvis inom samt tillsammans med nionde upplagan ägde ordlistan utan reservation ställt sig på baksidan stavningsreformen. Numera existerar SAOL avsedd för att existera "en möte rekommendationer såsom inom massiv utsträckning grundas vid detta etablerade bruket samt liksom därutöver bestäms från enstaka strävan för att justera nya tillskott inom språket mot rådande svenska normer på grund av stavning samt böjning, ordbildning samt ordval".^[35]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Teleman, Ulf. ”Svensk ortografihistoria: ifrån anförande mot tal”. Lunds högskola. Läst 14 april &#;

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Garlén, Claes (), Svenskans språkljud, avsnitt 6, text, stavning samt uttal., Lund: Studentlitteratur, ISBN X&#;
• Hultman, Tor G. (), Språket inom blickpunkten, kapitlet Skriftspråk samt ortografi, Lund: Gleerups&#;
• Lindell, Ebbe (), Om rättskrivning&#;: information samt kuriosa, Uppsala: Föreningen till svensk undervisningshistoria, ISBN &#;
• &#;
• Teleman, Ulf (), Ära, stor mängd tillgångar eller förmögenhet & reda, Stockholm: Norstedts lexikon, ISBN &#;