Hur gammal blir en ren

För andra betydelser, titta Ren (olika betydelser).

Ren (Rangifer tarandus) existerar en arktiskt hjortdjur likt förekommer vid tundran samt inom detta boreala skogsområdet inom norra Eurasien, norra Nordamerika, vid Grönland samt vid flera arktiska småöar.

Tidigare fanns arten även inom den tempererade klimatzonen. Renen utgör den enda arten inom släktetRangifer samt utmärker sig genom för att artikel detta enda hjortdjuret var båda könen äger horn.

Den nordamerikanska vildrenen, caribou, existerar känd på grund av för att utföra många långa säsongsvandringar inom enorma hjordar.

Detta besitter ej iakttagits hos den fennoskandiska vildrenen, dock inom renskötseln förekommer långa vandringar alternativt transporter mellan vinter- samt sommarbeten.

Hanrenen kallas till tjur alternativt sarv samt honan till ko, vaja alternativt simla, medan ett kastrerad tjur kallas på grund av härk.^[3][4]Sarv, vaja samt härk existerar lånord ifrån samiska, medan simla existerar en nordiskt mening.

Renen besitter varit en viktigt bytesdjur till människan sedan stenåldern samt hålls även såsom tamdjur från enstaka mängd eurasiatiska folkslag. Arten existerar detta enda hjortdjur likt inom större utsträckning äger blivit domesticerat.

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar en medelstort mot stort hjortdjur.

Kroppslängden existerar mellan samt &#;centimeter^[5] samt mankhöjden mellan 90 samt &#;centimeter. Vikten varierar beroende vid kön, ålder, årstid samt levnadsområde – vanligtvis mellan 60 samt &#;kilogram samt rentjuren existerar oftast något större än renkon. Pälsen existerar utdragen samt tät samt besitter oftast enstaka mörk gråbrun färg. egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser varierar dock, särskilt hos domesticerade vilt.

Underarten R. t. pearyi besitter beneath läka året ett nästan ljus färg^[5] samt beneath vintern existerar renen klart mer ljus än beneath sommaren, vilket ger den kamouflage såsom skydd mot predatorer.

Pälsen består från kalufs vilket delvis existerar uppbyggda från ihåliga, luftceller samt likt därför isolerar många väl mot kyla.^[6] Dessutom besitter den enstaka tät samt ullig underpäls.^[7]

I motsats mot andra hjortdjur besitter bägge könen horn^[5] liksom består från förgrenade, asymmetriska stänger.

Hos vissa individer förekommer enstaka skovel längst bort ut vid hornen. Tidigare antogs för att dessa användes på grund av för att rensa marken ifrån snö.^{[förtydliga]} Hornen existerar ofta uppdelade inom numeriskt värde mindre koncentrerade kronor (se bild). Hannen äger oftast den största kronan – vilket blir 50 mot &#;centimeter samt upp mot 15 enhet för massa massiv medan honans topp äger enstaka storlek från 20 mot 50&#;centimeter.^[8] Sarvarna fäller sina horn efter brunsten vid hösten, äldre varelse inom månad samt yngre inom månad.

Vajorna behåller sina horn beneath kurera vintern samt fäller dem inledningsvis efter kalvningen.^[6]

Renens klövar existerar uppdelade samt hårda samt utför detta möjligt till dem för att röra sig ovan stenig samt lerig mark. Klövarna används även till för att gräva fram att ge liv ur snön.

När renungen är en dag gammal springer den fortare än en människa

Dess luktsinne existerar många välutvecklat samt hjälper renen för att hitta att ge liv inom form eller gestalt från lavar beneath detta täta snötäcket.^[5]

Underarterna skiljs huvudsaklig vid pälsens färg samt kroppsstorlek. R. t. caribou existerar exempelvis mörkare än R. t. tarandus. dem minsta renarna lever vid småöar.

Exempelvis existerar R. t. platyrhynchus inom medelvärde 15 andel mindre än renar vid europeiska fastlandet. Skogsrenen fennicus äger något längre ben, större klövar samt smalare hornkrona än tamrenen.^[9] Underarten vid Svalbard existerar morfologiskt enstaka många speciell underart tillsammans särskilda anpassningar, bland annat besitter den mindre ben.^[10]

Utbredning samt systematik

[redigera | redigera wikitext]

Renen utvecklades inom Eurasien beneath inledande delen från mellersta pleistocen samt invandrade mot Nordamerika beneath yngre pleistocen.^[11]

Artens aktuella utbredningsområde existerar huvudsakligen den arktiska tundran samt inom viss mån taigan.^[5] Den förekommer även vid arktiska ögrupper likt Svalbard samt Ellesmereön.

Svalbardrenen tillhör ett personlig underart likt överlevt den senaste istiden vid ögruppen, skild ifrån övriga renpopulationer^[12] samt existerar närmast besläktad tillsammans med renarna vid norra Grönland.

Söder angående norra polcirkeln inom Europa förekommer några isolerade populationer, mot modell vid Hardangervidda^[9] samt inom Karelen, Suomenselkä samt Kajanaland, dock inom Nordamerika sträcker sig utbredningsområdet längre söderut.

beneath senaste istiden fanns renar även inom Centraleuropa samt inom Nordamerika söderut mot bland annat Nevada samt Tennessee.^[5][13]

Underarter

[redigera | redigera wikitext]

Arten Rangifer tarandus delas upp inom tio mot 20 underarter.

nästa inventering tillsammans 14 underarter följer efternamn & Reeder ():^[14]

• R. t. tarandus (Linné, ) – kallad fjällren alternativt fjällvildren, förekommer inom Lappmarken samt norra Ryssland väster ifall Uralbergen. Majoriteten från vilt inom Norge existerar förvildade domesticerade vilt, samt bara bestånden inom Dovrefjäll-Rondane inom Norge existerar relaterat till gener rena vildrenar från den ursprungliga underarten.^[1]
• R.

  t. buskensis (Millais, )^{[förtydliga]}

• R. t. caboti (G. M. Allen, )^{[förtydliga]}
• R. t. caribou (Gmelin, ) – kallad från kanada tundraren, förekommer inom Kanada, ifrån British Columbia mot Newfoundland samt Labrador, dock även inom Northwest Territories, Nunavut samt Yukon.

  Enstaka grupper når beneath vandringen även Idaho samt Washington. Underarten består från flera separata populationer.

• R. t. dawsoni (Seton, ) – utrotad underart vilket förekom vid Queen Charlotte Islands nära Kanadas västkust.
• R. t. fennicus (Lönnberg, ) – förekommer idag inom vilt tillåtelse idag endast inom Karelen, inom Ryssland samt land i norden samt Kajanaland, samt återintroducerad inom Österbotten – främst inom Suomenselkä.
• R.

  t. groenlandicus (Linné, ) – förekommer vid Grönland, inom Northwest Territories samt inom Nunavut inom Kanada.

• R. t.

  osborni (J. A. Allen, )^{[förtydliga]}

• R. t. pearsoni – förekommer vid Novaja Zemlja.
• R. t. pearyi (J. A. Allen, ) – förekommer vid arktiska småöar inom Kanada.
• R. t. phylarchus - förekommer ifrån Manchuriet ovan östra Sibirien mot Kamtjatka samt Sachalin.

• R.

  t. platyrhynchus (Vrolik, ) – förekommer vid Svalbard.

• R. t. sibericus – förekommer inom norra Sibirien.
• R. t. terraenovae (Bangs, )^{[förtydliga]}

Bland ytterligare underarter liksom beskrivits är kapabel nämnas:

• R. t. valentinae - taxon förklarat ifrån ryska skogsregioner, mot modell inom Altaj samt inom andra delar från Sibirien.^[15]
• R.

  t.

  Hornen börjar växa ut vid 1–2 års ålder

  granti (J. A. Allen, ) - taxon förklarat ifrån Alaska, dock förs från efternamn & Reeder () mot groenlandicus.^[14]

• R. t. eogroenlandicus Degerbøl, - taxon förklarat ifrån östra Grönland. Utdöd inom start vid talet.^[16]

Förekomst inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Finland

[redigera | redigera wikitext]

I land i norden dog fjällrenen (tarandus) ut kring sekelskiftet samt skogsrenen (fennicus) inom start från talet.^[17] sålunda sent såsom vid talet levde skogsvildren ännu inom identisk områden vilket tamren inom finska skogslappland.^[17] Utdöendet berodde främst vid en ohållbart jakttryck^[17][18] dock vid talet skadade även enstaka svår ”renpest” inom Finland.^[18] detta förefaller äga varit bakterien Clostridium septicum liksom orsakade sjukdomen.^[19] Redan då skogsvildrenen beskrevs vetenskapligt på grund av inledande gången sålunda plats den inom princip utrotad ur Finlands fauna, samt fridlystes ursprunglig ^[17]

Under samt talen invandrade skogsren (fennicus) igen mot land i norden ifrån ryska Karelen, från vilket ställe den beneath talet introducerades inom Österbotten.

Tamrenskötsel utövas inom Finlands nordligaste tredjedel, mer särskilt inom landskap tillsammans med undantag från kommunerna Kemi, Torneå samt Keminmaa samt inom delar från Norra Österbotten samt Kajanaland.^[20]

Island

[redigera | redigera wikitext]

På östra Island finns ett huvuddel från förvildade renar likt härstammar ifrån tamrenar vilka introducerades ifrån Finnmark inom Norge vid talet.

Det finns olika uppgifter om hur lång, hög och tung en ren kan bli

Stammen uppgår idag mot 3 –4 varelse. Antalet regleras genom jaktverksamhet samt tid sköts djur.^[21]

Norge

[redigera | redigera wikitext]

I sydligaste Norge finns fjällren (tarandus) inom 23 mer alternativt mindre begränsad eller markerad av gränser fjällområden, samt landet besitter cirka 90&#;% från den europeiska fjällrensstammen.^[22]

Tamrenskötsel utövas inom Norge ifrån Finnmark inom norr mot Engerdal inom Hedmark inom söder.^[23]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I landet förekom både skogsren (fennicus) samt fjällren (tarandus)^{[18][24][25][26][27]} samt båda underarterna bedöms ännu äga förekommit inom landet inom slutet från talet^[24], uppskattningsvis fram mot vid talet.^[4]

I enstaka undersökning ifrån hävdas för att detta fanns vild skogsren inom praktiskt taget samtliga skogsområden inom Norrbottens län samt för att man sköt dem ända nere nära havet inom dåvarande Luleå socken.^[26] detta bör även äga funnits vild skogren längre söderut, inom enstaka smalare alternativt bredare skogsgördel nedanför all detta svenska fjällområdet.

identisk forskning hävdar för att detta kvar vid –talen förekom vild skogsren inom stora hjordar inom Ångermanland, Hälsingland, Dalarna samt Härjedalen.^[26]

År vidtogs åtgärder på grund av för att skydda dem sista resterna från den svenska vildrenstammen genom för att begränsa jakten mot hösten, dock troligen fanns arten då redan sålunda gott likt utrotad.^[18] längst bort levde den kvar inom nordligaste Norrbottens län samt inom Tännäs socken inom Härjedalen, var dem sista djuren sköts på grund av för att dem försvårade tamrenskötseln.^[4]

På talet introducerades ren mot Gotland samt Gotska Sandön.

angående detta rörde sig ifall vilda alternativt domesticerade varelse existerar oklart. Den sista individen ifrån detta experiment blev avlivad vid Gotska Sandön inom start från talet.^[28][29]

Först blev vildrenen totalfredad inom Sverige.^[18] Numera kategoriseras den vilket nationellt utdöd (RE) vid den svenska Rödlistan.^[25] Återintroduktion från vildren mot landet äger förts vid anförande nära flera tillfällen, bland annat utifrån argument ifall för att detta skulle gynna den biologiska mångfalden, dock även för att ett vildrenstam skulle kunde gynna ruralt område genom för att artikel en potentiellt jaktbyte inom klass tillsammans älgen samt genom för att existera enstaka generell turistattraktion.

ett återintroducering skulle hypotetiskt behärska ske via återinplantering, spontan invandring ifrån Norge alternativt genom spontan etablering från stammar tillsammans med förvildade tamrenar.^[25]Se vidare Återintroduktion från vildren inom Sverige.

De domesticerade, lite mindre, därför kallade "skogsrenar" vilket rens vid sina ställen ännu ägde inom start vid talet förmå äga varit korsningar mellan vilda skogsrenar (fennicus) samt domesticerade fjällrenar (tarandus).^{[24][26][30][27]}

I land bedrivs renskötsel ifrån Idre samt norrut, samt dessa renar består från tamrenar ifrån underarten fjällren.^[17]

Förekomst utanför detta naturliga utbredningsområdet

[redigera | redigera wikitext]

Under talet infördes sammanlagt 22 individer mot Sydgeorgien inom Sydatlanten ifrån Norge.

Renarna trivdes samt förökade sig därför för att dem tid uppskattades mot drygt 3&#; individer. dem fanns sålunda flera för att deras resultat vid vegetationen uppfattades såsom en bekymmer samt började myndigheterna organisera på grund av för att utrota populationen.^[31] Den inledande etappen inleddes inom januari , då 1&#; renar samlades ihop samt slaktades beneath fem veckor tillsammans hjälp från elva rens ifrån Skandinavien.^[32][33]

En mindre sektion från renstammen ifrån Sydgeorgien äger överförts mot Falklandsöarna^[34].

Detta genomfördes inledningsvis , då 59 kalvar transporterades ovan. Dessa fick sin inledande avkomma ett renhjord finns idag vid Weddell Island.

Omkring introducerades ren även vid Eldslandet samt vid ön Kerguelen.^[4][35]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar ett idisslandeväxtätare.

vid våren söker den sig mot nyligen tillverkad växtlighet vid barfläckar. inom Skandinavien utgörs vårbetet särskilt från olika växttäcke samt halvgräs vilket tidigt skjuter gröna ny tillväxt, såsom kruståtel, tuvtåtel, tuvull samt fårsvingel. Starrarter vilket norrlandsstarr, styvstarr samt trådstarr besitter, liksom ängsull, näringsrika rotstockar liksom renen gärna gräver fram ur myrar sålunda snart dessa börjat tina.^[36]

På försommaren existerar vattenklöverns samt kråkklöverns saftiga rotstockar viktiga, liksom färska ark från olika ris, viden, björk samt andra lövträd.

Efter grabb blir inslaget från olika örter större, liksom fjällkvanne, tolta, mjölkört, skogsnäva, fjällsyra samt ängskovall. Renen betar även gärna sjöfräken.^[36]

Proteinhalten inom gröna växter avtar beneath sommaren ifrån 20–25&#;% mot 5–7&#;%. Renen söker därför bota tiden efter den senast utvecklade grönskan, vilket inom Skandinavien får fjällrenen för att vandra allt högre upp vid kalfjället.

inom skogslandet finns ej identisk chans, dock ett sektion myrar existerar viktiga genom för att växtligheten var utvecklas sent.^[37]

Under sensommaren samt hösten existerar svampar enstaka önskvärd att ge liv, särskilt soppar dock även riskor samt kremlor. Rotstockar från vattenklöver existerar viktiga även beneath denna period. då nattfrosten kommer blir örter samt växttäcke allt sämre vilket betesväxter samt renen förändras allt mer mot ris, främst hederväxt samt blåbär, samt olika marklavar.^[36]

Vintertid utgör marklavar den ledande födan, särskilt renlavar samt påskrislavar.

dem innehåller många lättsmälta kolhydrater dock existerar fattiga vid såväl protein såsom mineraler. Renens proteinbalans existerar inom allmänhet negativ beneath vintern, vilket innebär för att den avger mer protein tillsammans avföringen samt urinen än vilket den får inom sig genom födan.^[37] angående situation bjuds äter renen gärna gröna delar samt knoppar från ris, växttäcke samt örter även vid vintern.

då markbetet blir oåtkomligt genom isbildning går renen ovan mot för att beta trädlavar, främst tagellavar samt sköldlavar. då snötäcke börjar tina försvunnen ifrån stenar kunna renen även förtära vissa skorplavar samt andra arter såsom lever vid sten.^[36]

Renen existerar dock ej helt beroende från resurser vid marklavar beneath vintern.

vid Spetsbergen var resurser vid renlav existerar många begränsad klarar den sig utmärkt samt likaså vid Sydgeorgien var marklavar inom stort sett saknas. Finns bara tillräckligt tillsammans vintergröna växttäcke samt örter samt ris, exempelvis kråkbär, behöver renen ej lavbeten.^[38]

Enligt enstaka undersökning ifrån upptar renen en tillåtelse vilket liknar sömn medan den idisslar.^[39]

Årscykel

[redigera | redigera wikitext]

Kanadensiska tundrarenen

[redigera | redigera wikitext]

Den kanadensiska tundrarenen (caribou) tillbringar vintern inom skogslandet samt sommaren vid tundran.

inom mars samt april ger sig renkorna från mot norr på grund av för att inom slutet från femte månaden i året nå kalvningsområden vid tundran efter &#;km vandring. Tjurarna ger sig iväg senare dock återfinns vid tundran inom juni. Båda könen tillbringar sedan sommaren var. inom juli samlas tjurar, kor samt kalvar mot stora hjordar likt rör sig hastigt hit samt dit ovan tundran, huvudsakligen till för att undkomma myggor samt styngflugor.

nära denna tidsperiod vid året finns gott angående bete vid tundran, dock vid bas från insekterna kunna renarna ej slå sig mot ro. då insekterna blir färre inom augusti ägnar sig renarna alltmer åt för att förtära samt hjordarna splittras upp inom mindre grupper. beneath denna tidsperiod bygger dem upp fettreserver samt horn. inom slutet från augusti börjar dem långsamt samt inom utspridda grupper komma tillbaka mot skogslandet.

Brunsten börjar i september, varvid sarvarna samlar ett harem och försöker skrämma bort rivaler

en par månader senare återfinns samtliga varelse inom skogslandet. dem rör sig därefter ovan mindre sträckor beneath vintern till för att hitta lämpliga betesmarker utan alltför många snö.^[40]

Varje renpopulation äger sina särskilda kalvningsområden vilket dem återkommer mot kalenderår efter kalenderår. Orsaken mot för att renkorna går upp mot tundran till för att kalva, trots för att detta då ännu ej besitter hunnit börja växa särskilt många, tros artikel för att detta finns färre predator var.

detta utför för att fler kalvar överlever, även ifall detta existerar ont angående att ge liv. detta främsta hotet mot den kanadensiska renen existerar vargar, likt ofta följer efter dem vandrande renarna. Vargarna går dock ej upp vid tundran utan stannar nära trädgränsen till för att att födas sina valpar. Rentjurarna kommer senare mot tundran eftersom dem söker sig mot näringsrik att födas liksom utför detta möjligt på grund av dem för att lägga vid sig därför många muskler samt fett vilket möjligt inför parningssäsongen.

dem existerar därmed mer utsatta på grund av vargar samt andra köttätare än vad renkorna är.^[40]

Förutom då detta gäller kalvningsområdena existerar dem kanadensiska renarnas vandringar extremt föränderliga samt svårförutsägbara. dem långa vandringarna går genom lättframkomlig terräng var detta ej existerar nödvändigt för att följa särskilda leder.^[40]

Fennoskandiska vildrenen

[redigera | redigera wikitext]

Den vilda fjällrenen (tarandus) existerar inom ständig rörelse, dock den fullfölja inga längre säsongsvandringar från detta stöt likt caribou fullfölja alternativt vilket rens företar tillsammans med sina tamrenar.^[4] Populationen vilket finns inom dem sydnorska fjällen rör sig året ifall ovan den trädlösa fjällheden samt går bara ned inom skogslandet nära riktigt ogynnsamma väderleksförhållanden.^[41] Den finländska vilda skogsrenen (fennicus) lever inom stället inom skogslandet året ifall.

vid våren söker sig vajorna mot sina kalvningsområden medan sarvarna stannar kvar inom vinterlandet. Vajorna kalvar utan sällskap inom tät, skyddande träd.

Den är liten och har korta ben, dess öron är små och svansen kort och platt

nära brunsten samlar sarvarna ihop grupper från mellan numeriskt värde samt 20 vajor, dock lämnar därefter vajorna samt tillbringar vintern utan sällskap. Kor samt kalvar bildar däremot större vintergrupper vilket förmå uppgå mot djur.^[42]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Domesticerade varelse bildar efter parningstiden – liksom inträffar mellan september samt oktober – större hjordar.

Medan renkorna samt deras kalvar, vilket föds april–juni, umgås tillsammans inom ett massiv hjord, lämnar hanarna hjorden samt ordnar sig inom smågrupper tillsammans tre mot fem individer. Brunsten börjar inom september, varvid sarvarna samlar ett assemblage tillsammans med honor samt försöker skrämma försvunnen rivaler. Vajorna blir könsmogna vilket tidigast då dem existerar sex månader gamla, dock detta normala existerar nära 1,5 års ålder.

Vajorna föder ett alternativt ibland numeriskt värde kalvar ifall året^[1] upp mot för att dem blir 12–14 kalenderår. Dräktigheten varar cirka dagar samt ungarna balanserar nära födelsen mellan tre samt tolv kilogram.^[5]

Den nyfödda kalven existerar många självständig samt förmå vandra redan ett 60 minuter efter födelsen.^[5] beneath blöta samt kalla väderförhållande existerar dödligheten många upphöjd trots för att kalven äger förmåga för att öka sin värmeproduktion fem gånger utöver detta normala.

Livslängd

[redigera | redigera wikitext]

Vajor samt härkar förmå bli 20 tid gamla alternativt inom enstaka fall mer. Sarvar besitter däremot betydligt mindre livslängd.^[4]

Sjukdomar samt dödlighet

[redigera | redigera wikitext]

Renar förmå dödas från snöskred samt laviner, samt beneath vintrar då detta bildas hård isskorpa vid marken vid bas från perioder från tö, förmå flera renar svälta ihjäl då dem ej kommer åt födan beneath snön.

Naturliga predatorer existerar varg, järv, lodjur samt björn. Även kungsörn kunna slå renkalv dock omfattningen från denna predation existerar ej klarlagd. Studier indikerar för att kungsörn främst tar dödfödda alternativt försvagade nyfödda kalvar.^[43] Dräktiga renkor äger överlevnadsstrategin för att kasta kalven (spontant abortera) nära fara, mot modell då den jagas från jagare.

enstaka vanlig parasit hos ren existerar kormflugan, vilket orsakar bulor inom renens hud.

Renen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Status samt hot

[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen från vildren besitter minskat tillsammans 40% beneath dem senaste år samt uppskattas idag bestå från 2&#;&#; vuxna individer, var minskningen fortskrider.

vid bas från den pågående minskningen kategoriseras arten såsom nära hotad från IUCN.^[1]

En lärande ifrån uppskattade för att detta vid den eurasiska kontinenten då fanns cirka 1&#;miljon vildrenar, varav omkring 1&#; inom land i norden samt 35&#; inom södra Norge, samt 2,6&#;miljoner tamrenar, varav &#; inom Fennoskandien.

inom Alaska samt norra Kanada fanns då cirka 3,4&#;miljoner vildrenar samt omkring 1&#;miljon tamrenar såsom ursprungligen införts ifrån Skandinavien. Slutligen fanns cirka 10&#; vildrenar vid Svalbard.^[44]

Den kanadensiska underarten R. t. caribou består från flera olika populationer såsom uppskattades mot nästa antal varelse samt bevarandestatus: North Mountain, 44 varelse, inom riskzonen; South Mountain, 7 varelse, hotad; Woodland, vilt, omedelbart utrotningshotad; Boreal, 33 varelse, hotad; Gaspésie, vilt, omedelbart utrotningshotad; Newfoundland, vilt, utom fara; George/Leaf River, 1 varelse, utom fara.^[45]

Den kanadensiska populationen från underarten groenlandicus uppskattades mot 1 varelse samt bedömdes artikel livskraftig.^[45] Underarten pearyi likt förekommer vid arktiska småöar inom Kanada kategoriseras vilket hotad.

enstaka evaluering ifrån uppskattade för att detta då fanns 2 individer vid dem nordligaste öarna samt 7 individer vid dem sydligare öarna.^[45]

Status inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Antalet vilda fjällrenar inom Norge uppgår idag mot cirka individer inom fyra populationer inom dem södra fjällområdena.^[1] Utvecklingstrenden på grund av dessa existerar ganska stadig ovan tidsperiod.

Utöver dessa fyra finns även åtta populationer likt tidigare äger blandats tillsammans med semidomesticerade varelse samt ytterligare elva populationer såsom härstammar ifrån utsläppta förvildade semidomesticerade renar.^[1] Sammanlagt rör detta sig ifall 22&#;&#; varelse, vilket utgör 90&#;% från den europeiska stammen från vilda fjällrenar.

På bas från detta äger Norge i enlighet med Bernkonventionen en särskilt ansvar till för att skydda denna underart. Den norska vildrensstammen förvaltas genom jaktverksamhet samt varenda tid skjuts ungefär 5 djur.^[22]

År fanns omkring 2 vilda skogsrenar inom land i norden, varav 1 inom Kajanaland. inom medelvärde ökade populationen 10,1&#;% årligen beneath perioden –^[17] Sedan slutet från talet förekommer jaktverksamhet vid vildren inom land i norden samt mellan 40 samt 50 varelse skjuts årligen inom Kajanaland respektive Österbotten.^[46] beneath perioden − minskade dock stammen inom Kajanaland tillsammans med medelvärde 9&#;% per tid samt uppskattades populationen bestå från indivder.^[1] släpptes tio skogsrenar ifrån Kajanaland inom Suomenselkä inom centrala land i norden vilket ägde förökat sig mot ett population vid individer.

Minskningen inom Kajanaland sedan bedöms bero vid upphöjd kalvdödlighet vid bas från en ökat antal stora jagare, främst varg, tillsammans tillsammans med trafikolyckor samt förflyttningar mot Ryssland.^[1]

Renen liksom bytesdjur

[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk renjakt

[redigera | redigera wikitext]

Under den senaste istiden utbredde sig vidsträckta stäpper söder ifall ismassan.

var kom renar inom förbindelse tillsammans människan. Bland dem flera fynden ifrån Magdalénienkulturen (10&#;–17&#; kalenderår sedan) inom södra land i västeuropa samt norra Spanien finns redskap tillverkade från renhorn, bland annat harpuner samt spjutspetsar. Renben existerar även vanligt förekommande inom avfallshögar ifrån identisk period.

Arten förekommer vid europeiska grottkonst, dock existerar ej en från dem vanligaste djuren. Renen finns avbildad inom totalt 20 från grottor tillsammans med målningar inom land i västeuropa samt inom tre från 72 grottor inom Spanien. dem flesta renbilderna finns inom Aquitaine.^[47]

När isen drog sig åter uppstod nya betesmarker, renarna bredde ut sig mot norr samt människorna följde efter.

vid enstaka från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom land, Hässleberga utanför skogsdunge (–&#;), domineras slaktavfallet från ben, tänder samt horn från ren. således existerar även fallet tillsammans ett från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom landskap, belägen nära stort insjövatten Dumpokjauratj inom Arjeplogs samhälle (omkring &#;).

Sannolikt ägde människor följt efter renarna allt eftersom tundran bredde ut sig. Detta är kapabel äga skett både ifrån söder, ifrån norr samt ifrån öster.^[48]

I samt tillsammans för att klimatet blev varmare efterträddes tundran snart från täckt område. Renarna blev sällsyntare samt människorna inriktade sig vid andra villebråd. inom Norrland blev renjägartiden vykort samt vid boplatser yngre än den nära Dumpokjauratj förekommer ej renben.

inom stället domineras fyndmaterialet inom inlandet från ben från älg samt bäver.^[49]

I Norge finns senare spår från förhistorisk renjakt inom form eller gestalt från hällristningar, bland annat nära Bøla inom Steinkjers kommun^[50] samt inom Alta samhälle.

Renjakt inom Fennoskandien beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Under historisk tidsperiod besitter detta inom Fennoskandien funnits vildren både vid kalfjället samt inom skogslandet.

Skogsrenen betraktades liksom en nyttigt vilt samt en värdefullt jaktbyte från både skogssamer, liksom ägde jakten liksom huvudnäring, samt från nybyggare^[26].

Johannis Tornæi skriver kalenderår för att vildrensjakten inom Torne samt Kemi lappmark plats omfattande^[51]. Samerna ägde nära vildrensjakt tidigare använt handbågar dock dem ägde nära den aktuella tidpunkten även börjat nyttja långa lodbössor tillsammans med utdragen täckning.

Jägarna gjorde långa, veckors, jaktresor mot fjällen angående vintern på grund av för att jaga vildren, ty då kunde samtliga bruka fjällen, den vilket ville samt chans hade^[51]. då dem fann enstaka renhjord sålunda närmade sig jägarna bytet ifrån ett lämplig vindriktning således för att vildrenarna ej skulle erhålla vittring från jägarna.

Jagarna försökte sedan komma inom skotthåll genom för att krypa samt utnyttja landskap, snödrivor samt stenar, på grund av för att hålla sig utom synhåll på grund av renarna samt ifall framryckningen gick utmärkt sålunda sköt dem.

Kroppslängden är mellan och centimeter [5] och mankhöjden mellan 90 och centimeter

Efter för att bytet blev tagna angående grabb sålunda skyndade jägarna återigen efter renhjorden samt sålunda fortsatte jakten beneath dagen, därför länge dem fann renar för att skjuta samt detta plats ljust nog, varefter dem slog nattläger. Processen upprepades sedan tills jägarna fanns nöjda. inom ett sådan jaktverksamhet deltog en helt följe från samer alternativt all byn gemensamt.^[51]

Skogssamerna ägde andra sätt för att jaga vildren.

Förutom för att fångstmännen egen råkade fånga enstaka samt ytterligare ren således kunde kurera byn vid vårvintern, inom fastlagstid anordna jaktverksamhet vid vildren. ifall snön fanns till djup därför samlade sig nämligen renarna var dem fann att ge liv samt vadade samt sprang ej runt inom den djupa snön mer än nödvändigt. Renhjorden höll sig således inom en begränsat enhet vid 0, mil, beroende vid storleken vid hjorden.

då samerna fann vädret lämpligt, dvs. då skaren efter nattfrosten dryckesställe hundarna samt jägarna, således skidade jägarna ut tidigt vid morgonen samt la lugnt samt stilla snaror nära renarnas stigar inom snön runt all renhjorden, dem gjorde ett därför kallad Kiekero. då detta dagades sålunda släppte dem hundarna in mot den inringade renhjorden således för att vildrenarna skrämdes ut mot snarorna.

dem renar likt ej fastnade inom snarorna jagades från hundar samt jägare inom den djupa snön, var renarna vanligtvis ej hann särskilt långt innan dem upphanns. Renarna dödades inom regel antingen tillsammans med spjut alternativt handbåge samt starka hundar kunde antingen stoppa enstaka ren alternativt t.o.m. egen nedlägga den genom för att hugga dem inom halsen.

vid således sätt kunde dem slakta läka vildrenhjordar.^[51]

Ett enkelt sätt för att jaga vildren såsom skogssamerna använde beneath renarnas brunst vid hösten fanns för att skjuta dem kringstrykande brunstiga vildrensarvar likt ej varit starka nog för att samla ihop ett personlig assemblage tillsammans med vildrensvajor.

dem kringstrykande vildrensarvarna plats större samt starkare än lapparnas sarvar samt sökte sig beneath brunsten självmant mot samernas renhjordar tillsammans med vajor. Samernas svagare, mindre sarvar, liksom lokalt benämndes Hirvas, kunde ej köra försvunnen dem brunstiga, större vildrensarvarna såsom nära hjorden blev en enkel byte på grund av samerna.^[51]

Samerna kunde även egen söka upp områden var dem visste för att vildrenar fanns samt ta tillsammans sig tämjda vajor såsom lockrenar.

Jägaren grupp då vajorna inom en vitt snöre till äga övervakning ovan dem, kamouflerade sig egen tillsammans renskinnskläder samt lät vajorna beta, varpå dem brunstiga kringströvande vildrensarvarna likt lurades dit från vajorna dödades.^[51]

Ett annat sätt för att fånga vildren beneath brunsten fanns för att gillra enstaka snara inom hornen vid ett tam sarv samt då enstaka vildrensarv kom på grund av för att stångas sålunda fångades den inom snaran samt hängde därefter ihop tillsammans med den tama sarven tills samen kom samt sköt vildrenen.^[51]

Att nyttja sig från ett mot numeriskt värde mil långa samt enstaka mil, alternativt mer, breda strutformade Vuomen fanns en annat fångstsätt likt användes inom flacka barfjällsområden utan träd.

Samerna satte således upp en trattformat långt staket liksom ledde vildrenarna in inom enstaka fångstredskap alternativt grop inom änden. inom start från Vuomen fanns avståndet mellan sidostörarna långt, dock vartefter sattes stakarna tätare samt tätare samt vid varenda stake något ”swart samt grymt” såsom renen fanns skrämd för^[51]. Nära spetsen från den trattformade fållan gjordes enstaka slags tätare gärdesgård vilket vildrensflocken ej kunde passera igenom alternativt hoppa ovan samt vilket avslutades tillsammans en plötsligt fall tillsammans med fem trappsteg ner inom ett fångstfålla tillsammans höga väggar från vilket ställe ingen ren kunde flyga eller fly undan.

Samerna for sedan runt fjällen samt drev renhjordarna sakta mot Voumen. då renarna fanns inom struten, innanför sidostakarna, således tordes dem ej vandra mellan stakarna, då dem plats rädda på grund av detta svarta vilket plats fastsatt vid störarna, samt fångstmännen kunde driva renarna vidare, in inom struten, inom enstaka maklig takt. Vildrenarna tilläts t.o.m.

förtära samt lägga sig ner samt vila beneath detta långsamma drevet, sålunda för att dem ej skulle oroas på grund av många. då renarna kom fram mot grupp inom Vuomen var detta tätare staketet började, sålunda hetsade samt drev samerna dock renarna intensivare ända ner inom fångstfållan.^[51]

”	Sedan kommer lappen då denne wil samt dräper dem samtliga, både små samt stora, samt därmed öda ren-alstret utur landet, sig sjelf samt androm til skada; därföre sådane ock af andra lappar hatade äro. En dräktig hona fäller hornen direkt efter kalvens födelse	„
&#; Johannis Tornæi ()

^[51]

Jaktmetoderna plats således många verksamma. Sven Ekman nämner särskilt hetsjakten vid skidor nära lämpligt före, då snön fanns på grund av djup sålunda för att den hindrade renen mer än den skidåkande jägaren, alternativt då skaren dryckesställe skidåkaren dock ej renen.

ett skidåkande jägare kunde beneath enstaka enda dygn döda 16 vildrenar. Även grova snaror samt gillrade spjut användes samt man gillrade ofta dessa inom öppningarna inom långa stängsel, tillsammans längder upp mot ett samt enstaka halv mil, såsom man byggt från stockar samt ris.^[26] Förutom dem tidigare nämnda jaktmetoderna användes även s.k.

fallgropar.^[18]

I Umeå lappmark förekom vildrensjakt därför sent likt inom slutet från talet^[52] samt vid Kolahalvön åtminstone fram mot slutet från talet.^[53]

Renjakt inom Nordamerika beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Väster angående Hudson Bay inom Nunavut-territoriet inom norra Kanada levde beneath talet samt inledande halvan från talet grupper från inuiter såsom fanns helt beroende från renjakt.

dem nordamerikanska caribouerna går eller reser omkring mil varenda kalenderår, samt inuiterna lärde sig för att genskjuta dem vid strategiska platser. beneath den viktiga höstjakten brukade varenda jägare döda 40–50 renar, tillräckligt till för att försörja människor samt hundar beneath några månader. eftersom jakten ägde lokal då temperaturen nattetid regelbundet gick beneath fryspunkten kunde köttet konserveras.

Inuiterna brukade flå samt stycka renkropparna samt lägga köttet inom grunda gropar inom den frusna marken, liksom därefter täcktes ovan tillsammans moss samt berg. då snön kommit kunde man plocka upp eller ta bostad köttet tillsammans hundsläde. beneath vintern fortsatte inuiterna sedan för att jaga renar vilket dröjde sig kvar inom grannskapet.

Renkött fanns på grund av dem den enda riktiga födan samt renskinn detta enda såsom dög mot för att tillverka tillräckligt varma vinterkläder. då renarna någon gång ändrade sina vandringsvägar drabbades inuiterna från svält. således skedde bland annat – hos dem grupper liksom kallas padlermiut samt ahearmiut.^[54] Detta levnadssätt besitter dock ej särskilt utdragen saga, utan uppstod efter för att inuiterna inom start från talet fick resurser mot eldvapen samt kunde börja jaga ren vid en mer effektivt sätt.

dem övertog då en zon var chipewyerna tidigare ägde varit aktiva renjägare dock flyttat ifrån på grund av för att ägna sig åt pälsdjursjakt längre söderut.^[55]

Numera finns inom Nordamerika mer än en dussin folkgrupper, ifrån Berings sund inom väster mot Labradorhalvön inom öster, vilket inom större alternativt mindre utsträckning ägnar sig åt renjakt.

Dit hör cree, tlicho (dogrib), gwich'in, koyukon, dene (slavey), chipewyer, innu, naskapi, yup'ik, nunamiut, inuvialuit samt inuit. Flera från dessa folkgrupper betraktar sig själva vilket cariboufolk, bland andra gwich'in, naskapi samt nunamiut. tid uppskattades detta totala antalet nedlagda renar inom Nordamerika mot – varelse årligen. Hälften från djuren skjuts inom Québec samt Alaska.^[45]

Renen vilket domesticerat djur

[redigera | redigera wikitext]

Historiska källor indikerar för att samerna ägde domesticerade renar därför tidigt likt vid talet, dock detta existerar oklart inom vilken omfattning.

ett stark renskötsel tillsammans med mjölkning, osttillverkning samt bruket från renar likt dragdjur finns belagd ifrån Skandinavien inom start från talet dock går troligen igen åtminstone mot talet.^[56] inom Sibirien utövas renskötsel hos enstaka mängd folkslag, dock den exakta tidpunkten till renens domesticering existerar även var osäker.^[57] ifrån samt tillsammans slutet från talet besitter renskötsel även införts mot Alaska, Kanada samt Grönland, var man tidigare endast jagat vildren.^[58] Idag finns uppskattningsvis mellan 3 samt 4&#;miljoner tamrenar, varav 2,6&#;miljoner vid den eurasiatiska kontinenten samt 1&#;miljon inom Alaska samt norra Kanada.^[44]

Domesticerade renar används huvudsakligen vilket köttdjur, dock även likt dragdjur samt inom Sibirien likt ridrenar.

inom övrigt besitter nästan varenda kroppsdel, traditionellt tagits mot existera, mot modell skinnet mot läder samt deras ben samt horn mot verktyg. Inom västsamiskt plats plats renmjölkning samt osttillverkning nödvändig fram mot omkring

Samer samt renen

[redigera | redigera wikitext]

Samer tros äga varit mer alternativt mindre beroende från renen sedan åtminstone tiden på grund av invandringen mot Norden, ursprunglig liksom vildrensjägare samt senare liksom innehavare från tamrenar.^[59] Förr användes varenda delar från renen mot föda, ämne alternativt förvaring, exempelvis användes magar liksom flaska på grund av föda.

Vissa kroppsdel ägde symbolisk innebörd såsom exempelvis ett körtel inom buk såsom kallas doarges vilket användes vilket lyckoamulett.^{[förtydliga]} Ben samt horn används inom hantverk, liksom olika typer från senor såsom passar mot skinn- samt pälssömnad.

I land kontrollerar samerna idag fjällrenens vandringar tillsammans med hjälp från helikoptrar, snöskotrar samt terrängfordon.

Även längre förflyttningar från stora hjordar ner mot kustområdena tillsammans med lastbil existerar vanligt. Skandinaviska renstammen drabbades från nedfallet ifrån kärnkraftverket inom Tjernobyl , vilket påverkade rennäringen hårt. Prover tas kvar till för att titta hur drabbade djuren existerar.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Hanen respektive hona kallas rentjur samt renko.

detta finns flera fackord vid samiska vilket äger tillsammans med renskötsel för att utföra samt bland annat finns ett mängd mening till för att behärska specifisera renens ålder samt kön, pälsfärg samt hornens utseende, vilket existerar behövligt på grund av för att snabbt peka ut ett ren inom ett flock.

I Nils Eric Spiiks lulesamiska lexikon nämns ej mindre än 30 mening bara till för att behärska förklara renens ålder samt kön, 27 på grund av för att förklara hornens utseende samt 22 på grund av exakta färgbeskrivningar.

Några erhålla mening äger funnit sin väg in mot detta svenska språket däribland vaja liksom kommer ifrån detta lulesamiska termen vátjav likt betyder honren samt sarv ifrån sárves såsom betyder rentjur. Hiergge heter härk vid svenska samt existerar termen till ett tam kastrerad hanren.^[60] inom Nordamerika kallas renar på grund av caribou; denna beteckning kommer ifrån detta indianskami'kmaq-folket.

En kastrerad hanren kallas vid lulesamiska gáskek likt existerar ett avledning från detta lulesamiska verbet till för att hugga samt såsom anspelar vid för att renar förr kastrerades tillsammans tänderna. ^{[källa&#;behövs]}

När Linné besökte Lycksele lappmark noterade han för att hanrenen kallades brunren, kastraten renoxe samt honan kälva.^[61]

Givetvis äger ej bara renens exteriör specifika fackord vid samiska utan även organen, innanmätet samt skelett- samt horndelarna.

från Spiik får oss känna till för att buogne existerar den genomsläppliga delen inom horn samt för att kallrökt renkött heter suovas samt för att ett omgång från senor ifrån renens ben heter suodnagådoarvve samt ett bestämd körtel inom buk heter doarges. Ordrikedomen existerar en konsekvens från för att samtliga delar från renen fanns viktiga för att ta artikel vid på grund av olika ändamål.

Det vetenskapliga släktnamnet existerar sammansatt från detta gammalfranska termen rangier liksom just betyder ren samt detta latinska termen ferus (vild, ej domesticerad). Artepitet existerar bildat från detta grekiska termen tarandros (kreatur tillsammans med horn).^[62]

Renen inom populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Se Jultomtens renar (Rudolf tillsammans med röda mulen).

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]